Hej.
För snart två helger sedan stod jag på startlinjen igen i Göteborg, solen sken men det var långt ifrån lika varmt som 2013. Jag hade min tröja på mig som visade att jag sprang för Clowner Utan Gränser, välgörenhetslöpning, tyvärr tycker jag de borde göra om designen något så att man även på framsidan har att man springer för välgörenhet, fick reaktioner men det var först när jag hade passerat åskådare.
Jag visste att årets varv skulle ta längre tid den här gången, hostan hade nämligen suttit i sedan i påskas och jag kände att det var bara att ta det lugnt och njuta av stämningen.
Jag kom in i startfållan med ca 30 sek till godo och missade pangandet så helt plötsligt var alla borta kändes det som. För första gången så stapplade jag iväg nästan sist i min startgrupp. Men det gjorde mig inget, jag skulle ju inte rusa så det var bra!
Första km blippar in på 4.26...märkligt för det kändes som om det gick mer långsamt och min plan var att ligga i max 5 tempo för att det inte skulle kännas för jobbigt. Sedan smackade jag av några km till i samma hastighet. Galet men det gick ju bra iaf, jag tog det rejält lugnt uppför och nedför eftersom jag är så otränad just nu och det sista jag vill är att ha någon bristning.
Efter 10km så hade jag varit ute i 47:59, det började bli lite segt nu. Luften ville inte riktigt tryckas ned i lungorna så jag fick ingen bra återhämtningstillfällen och ville trots allt inte börja gå ännu. Jag matar på och ler mot allt folk som står med banan och hejar. Mer folk än de två senaste åren men det var mindre musik och arrangerad fest. Fler som höll med vad jag hörde efteråt.
Vid Götaälvbron så sprang jag på en annan välgörenhetslöpare och vi började snacka lite. Vi var båda rätt sega nu och vi valde att gå uppför den värsta lutningen på bron och sedan skiljdes vi åt igen. Jag visste bara att jag ville in under två timmar och hade liiite kraft i benen. Ökade nog någon km/h iaf.
Km efter km betades av..4...3...2...1...200 meter kvar och jag orkade inte ens spurta. Efter några glas vatten, banan och kexchokladen så var jag pigg igen. Tiden var 1:50 så det var iaf uner 2h och jag är nöjd med tanke på mina förutsättningar med hälseneinflammation + sjukdom.
Vi var flera vänner som sprang och det var riktigt kul att se debuterande på sträckan, riktigt bra prestationer av alla dem!
Men jag fick mig en spurt också faktiskt, sprang med en vän när det var lite mindre än km kvar, skrek lite att "nu är det inte långt kvar" "sista backen" "kom igen nu"...helt plötsligt kände jag mig pigg igen :) Han hängde med och drog förbi mig på slutet av upploppet, ruskigt starkt gjort! En klockren debut om jag får säga det själv!
Jag hoppas att det blir fler varv i framtiden med alla vänner, en fantastisk helg!!!
Veckan efter har jag legat sjuk i feber, hosta...en redig förkylning deluxe toppat med enorm huvudvärk tyvärr. Jag har inte blivit helt frisk ännu men det blir jag nog snart. På lördag är det Stockholm Marathon där jag kommer att vara en av fyra farthållare för 5 timmarsgruppen. Vi startar 12.10 och det blir spännande att se vad man ska bär med sig mer än en stor tung flagga...eller är den lätt?
Jag kommer att hålla ett jämnt 7:05 min/km genom hela loppet och i slutet kommer jag att skrika lite högre att de som vill under 5 timmar ska få springa framför mig.
Imorgon blir det kanske lite träning eller så sparar jag mig till lördag =)
// David
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar