För ca en vecka sedan ställde jag mig på startlinjen på Amsterdam halvmaraton, jag hade gått/uppvärmningsjoggat från Hotellet i centrum, en sträcka på ca 5km.
Det kändes bra, bara stuffade på, hade tid på mig om än inte så mycket. Kom till Vondelpark där marathonlöparna sprang förbi...3km kvar hade de och jag skulle springa bredvid nästan hela vägen. Joggade, hejjade på lite från sidan av mittgången. Knöt fast min tröja på ett stängsel och gick in i min startfålla...
Kände mig fortfarande pigg men kanske lite stel så jag streachade lite. Jag var långt bak i startfållan men det var ok, det var medvetet val för att jag inte ville dras med från början.
Starten gick och som tur var är det bred väg så det blev inte alltför trångt. Det är ju trots allt 21.1km att komma om folk eller bli omsprungen på.
Jag passerade många och stegen var lätta, första 5km var inga konstigheter, kändes bra och enligt plan på ca 23 minuter...mellan kilometer 5-6 hände något. Svårt att beskriva men jag kände hur överkroppen blev spänd och lungorna begränsades...farten saktades ned automatiskt och jag försökte trycka ned luft i lungorna men det gick inte något vidare.
8-9km in så var det som värst. Jag kunde inte pressa på något, benen kändes bra, kroppen pigg men luften ville inte komma in. Tänk att man drar ett långsamt djupt andetag, räkna hur många sekunder det tar...jag kunde ta 1,5 sekunders andetag och sen tog det stopp och med den låga hastigheten jag hade blev det som vanlig gåansträngning, trots det kunde jag inte andas ordentligt.
Det korta flåsandet gjorde det extra jobbigt att ha bra hållning och koncentrera sig på löpningen. Vid 10km och vätskedepån så ställde jag mig bredvid och försökte trycka in luft, passade på att dricka lite vatten och sportdryck för att få i mig socker.
Mentalt så hade jag insett för några km sedan att något pers skulle det inte bli, ingen tid under 1.40 heller, kanske nytt personsämsta?
Jag fortsatte att ta mig framåt, nu långsammare än uppjoggen och jag såg hur ALLA sprang förbi mig.
Vid 12km så släppte det lite och nu kunde jag få in lite mer luft, ta lite längre steg, trycka till lite mer...
Jag började passera folk igen och nu tappade jag inte lika mycket som förut, jag såg varje km som en vinst och visste ju att jag skulle imål, frågan vara bra när jag skulle komma i mål. När det är ca 4-5km kvar börjar det bli mer folk igen längs banan och det blir återigen mer trevligt lopp. Industriområdet är inte så roligt.
Mina vänner R, E och A hejade på precis innan Vondelpark, tack för supporten, den satt fint i själen :)
I Vondelpark så var det fullt med folk och DJ's som spelade musik så man kände sig bra, men vid 19km i slutet av parken slår det till igen, andningen tar stopp och jag måste sakta ned.
Det är så frustrerande och jag känner att min kropp är pigg men andningen sätter stopp. 1,5km kvar och där står gänget från klubben och hejar och vrålar! Sådana härliga klubbare som hejjar och tyvärr själva var sjuka så de inte kunde springa.
Jag rultar fram den sista km och bara känner att det ska bli skönt att kunna andas igen, jag kan inte ens spurta de sista 500m eller de sista 100m...det tar bara stopp i lungorna så en fartökning är omöjlig.
Kommer imål på 1.49 och 15min över pers, inte bra någonstans eller som förväntat men jag tröstar mig med att många har som drömmål över att komma under 1.50 och jag gjorde det med stor minskning av min lungkapacitet.
Det var kämpigt men det var aldrig så att jag blev rädd för hälsan, lösningen blev ju att sakta ned då låg ansträgning var ok.
Benen var fräscha och jag var inte så trött, men hungrig såklart. Jag gick tillbaka samma 5-6km som jag kom tidigare men dröjde mig kvar vid Vondelpark lite och hejade på de kämparna som var i slutet, de som kämpade för att komma runt.
Väl tillbaka till hotellet väntade R och efter lite dusch och några min vila gick vi ut för att äta och ta en öl.
Dålig dag kan tänkas men jag kände och hade ont i bröstet några dagar efteråt med, snabbt trött och seg. Har inte orkat springa sedan dess men ikväll är det dags igen. Ut och få några skogskm!
Får se fram emot nästa lopp istället, vilket det nu blir :)
måndag 27 oktober 2014
fredag 10 oktober 2014
Lidingöloppet - glädjelöpning med Glädjeknuff!
Snygga ben vid Slussen |
Trots det blev det ståplats ut mot Lidingö men jag tog det bara lugnt och njöt av att vädret blivit bra, hur det skulle kännas när vi väl sprang och att det skulle bli riktigt kul att springa med Gläldjeknuff!
Jag gick från Lidingö IP när jag hämtat nummerlappen till målområdet på Grönsta, där skulle vi mötas. När vi står och väntar på att ge oss iväg mot starten så såg vi Aron A gå i mål, den första att göra klassikern under 24h i rullstol. Imponerande! Jag var nyss på en föreläsning med honom som jag tyckte var rolig och bra så det var extra kul att se honom klara sitt mål med en drös minuter till godo.
Tronen, jouletten |
Vid starten |
Adam skulle börja i jouletten, han hade varit med förra året också och klappade i frisk takt händerna från början och tyckte vi skulle öka. Jag och Kalle joggade ungefär från Grönsta till startområdet som uppjogg och för att känna hur den kändes att springa med. Då starten redan gått körde vi en flygande start och såg sista löparen ca 150m framför.
Kalle fram, Adam i tronen och jag bakom! |
Vi var ett gäng på 9 löpare som i farten byter av varandra. I början blev det snabba byten då vi ville lära oss att byta på ett smart sätt och alla skulle få känna på hur det kändes, några hade sprungit förut och några var som mig, debutant.
Adam fortsatte att klappa händerna när vi snart började komma ikapp folk, han var mer peppad än någon annan, vi insåg snabbt att vi behövde ha 1-2 löpare som sprang framför de som drar för att få fri väg med jouletten. "HÅLL TILL HÖGER, ADAM KOMMER". Många sådana rop hördes från oss och vi fick massor av hejarop å applåder tillbaka, både från löpare och publik, roligt!
Det gick bra, det gick snabbt...lite för snabbt kanske, vi märkte att vi ångade på bra och hade ett snitt på 4.59min/km mellan 1.3 (Stockby) och 6km (Ekolmsnäs).
Vi sänkte medvetet tempo något och vid 8km blev det byte i jouletten.
Adam fick en paus och nu fick Teo ta plats i tronen! Efter ca 10min gav vi oss iväg igen och hade ett lägre tempo.
Allt gick bra och vi sprang förbi en del igen som passerat oss medan vårt byte och paus. Mestadels låg vi till vänster och sprang på. 10km skylten flög förbi, vid vätskan där stod jag och drack när de andra började köra på så det fick bli att rusa ikapp dem och då kände jag att de verkligen ångar på igen :)
Vid bytet, vi posar framför flera kameror! |
Jag såg att Teo njöt nedför när det gick undan, han log brett å det var så härligt att se. Vi närmade oss 20km och nu började alla få lite slitna kroppar. Det är tungt att springa bakom eller framför jouletten och inte kunna använda armarna utan få springa på ett ovant sätt.
Teo i tronen! |
Adam satt nu i tronen igen och började klappa händerna, han ville iväg så vi började springa igen. Direkt efter depån vid 20km kommer en backe och vi gjorde som vi gjort i alla brantare backar, den längst fram var ensam och sedan sätter alla som kan en hand i ryggen på den som är bak och så trycker vi på uppför. Samspel, kämparglöd och glädje = röd tråd genom hela Lidingöloppet!
Jag önskar att det fanns någon som fotat vår väg uppför när vi tryckte på, måste sett roligt ut samtidigt som vi fick lite extra hejarop.
Allt gick bra, vi brände på fint uppför Abborbacken, den kändes lättare än vanligt, speakern tog ett foto på oss vid toppen och hejade på i högtalarna. Det kändes som km efter km kapades rätt snabbt och när vi kom till sista vätskan ca 3km innan mål så tyckte jag att vi inte behövde någon vätska utan vi sänkte tempot något och körde vidare. Det blev ett litet missförstånd så några stannade och drack och fick springa ikapp...inte så skönt att behöva jaga efter 27km :)
Mitt ben efter några dagar, liknande på arm, axel och rumpan, oskönt att glida på gruset! :) |
Grönsta gärde öppnar upp sig och vi ser Teo vänta, vi springer dit och växlar lite ord, Viktor, glädjeknuffs grundare tar lite foton och vi börjar sedan springa mot mål. Över mållinjen rullar vi och kommer in på härliga 3h 25min!
Grönsta...målrakan! |
Ett oförglömligt Lidingölopp på många sett, jag kände ingen motgång under loppet, banan kändes lättare och roligare än tidigare, jag fick min första riktiga kramp i båda benen samtidigt, jag har fått äran att ge två fantastiska grabbar en upplevelse som jag hoppas att de vill göra igen!
Jag kommer garanterat göra detta igen!!!
TACK MEDLÖPARE, GLÄDJEKNUFF, ADAM & TEO, FÖRÄLDRAR & ASSISTENT, PUBLIK OCH ÖVRIGA LÖPARE PÅ LIDINGÖ SOM PEPPADE OSS LÄNGS VÄGEN!
Bästa glädjeknuffsgänget! |
fredag 19 september 2014
Kvällstävling igår, morgonträning idag
Woho, pannlampa! |
Eftersom vi var en man kort i ena laget fick jag hoppa in, riktigt kul och starkt jobbat av alla! :) Träningen är 19-20 så det blev pannlampa på när vi körde nedjogg i skogen!
Torsdag - Rudan Night Trail
En tävling som jag sett på facebook. Loppet hade en reflexbana, var ca 6km och kuperad teknisk terräng. Det var riktigt roligt lopp med knixiga svängar, upp och ned så man hann aldrig riktigt få in ett bra löpsteg. Trevligt folk som ordnade och sprang, bra arrangemang!
Det gick inte riktigt som planerat, fastande bakom en person nästan hela loppet och hamnade i ett bekvämtempo där jag bara sprang efter och tyckte det var rätt skönt. Efter 5km tog jag iaf tag i mig själv och tryckte på och fick lucka direkt, varför hade jag inte sprungit på tidigare?
Kände att det absolut fanns krafter kvar när ja kom imål. Jag hamnade ungefär i mitten av resultatlistan, tror det var plats 14 av 26 på tiden 35.31.
Något besviken på mig själv men samtidigt var det en rolig tävling och himla skön bana så jag ska inte klaga!
Dimmigt på parkeringen vid jobbet |
Dagens kläder :) |
Vi sprang 1km innan vi kom upp på toppen av branten som är efter 4 km på extremebanan och fortsatte efter de svartvita skyltarna. Vi tog det rätt så lugnt i början, jag var rätt stel i vaden efter igår men det försvann efter någon km. Dagg på träd och på spindelnäten i blåbärsrisen, dimma smyger över ängarna, det är vackert att springa på morgonen och det var ca 11 grader varmt så T-shirt och shorts var morgonens klädsel.
Jag tog rygg på kollegan och när vi kom till 10km skylten på extremen hade det gått 35 minuter, det hade varit ett lagom tempo att börja i och vi hade avverkat ca 6.6km, nu dags för sista 5 innan korta nedjoggen.
Kände mig lite trött i benen men tryckte på lite extra och vi fick upp farten några snäpp, efter ett tag gick det ännu snabbare, fötterna smattrade på i nedförsbacken och jag hade ett bra klipp i benen uppför och lyckades återhämta mig på platten med längre löpsteg. Det kändes bra!
Vid 3km kvar finns det 3 backar som är sega, vid 2km 2st och vid 1km 1st...bra sätt att räkna ned förutom andra knixar som man får som "bonus". Vi älgade på bra och sista km gick under 4.30min/km och kroppen hade gått från segläge till snabbläge på ett bra sätt!
59.20 klockade vi in oss på när vi kom imål och då hade vi tagit sista 5 på under 25min iaf. Totalt till dess hade vi 11.6km i ryggen och så joggade vi de sista hundra metrarna till jobbet som nedjogg innan det blev dusch + frukost nr 2.
Maxim, fick från halvmaran, fralla från kylen på jobbet och en latte blev frukost nr. 2 Visst är mitt skrivbord kliniskt rent! |
Täby Extreme Challange, nu antar vi distansen 200miles!
Vi som arbetar med Täby Extreme Challange, TEC, kände att det återigen var dags för något nytt, vi valde dock att inte lägga in en kortare distans utan varför inte dubbla den långa?
200miles lyder den numera längsta distansen, en distans som vi är ensamma om i Sverige att ha på tävling, som tredje land i Europa och som 9onde i världen får vi nu se TEC som ännu mer unikt!
Vem springer 322km??? Det kan låta sjukt långt...det är sjukt långt men de 15 platser vi hade tog slut på ett fåtal timmar!
100miles, 50miles dag och 50miles natt finns det fortfarande platser kvar att anmäla sig till HÄR.
För att se startlista, tryck HÄR.
Det är en ära att få träffa alla dessa ultrahjältar, lära känna dem och vara med under deras äventyr!
Vill du ha chansen att hjälpa till under detta fantastiska arrangemang som är 17-19april i Täby?? Gå in på hemsidan och skicka in att du vill vara funktionär!
Vill du springa med några av dessa ultralöpare men tycker att 80km är för långt men du kan tänka dig att springa 10km eller kanske 20km?
Anmäl dig då som pacer via hemsidan och var farthållare/draghjälp till en ultralöpare!
Det var såhär jag fastnade i ultravärlden, som pacer på TEC för 4 år sedan!
onsdag 17 september 2014
Backtisdag med TNT
Denna veckan är det backe på schemat. Eftersom jag sprang halvmaran så avstod jag från hård kvalité på asfalten.
En kortare mellanjogg till nästa äventyr vilket innebar "spurtförbikö". Den som är längst bak springer om alla och lägger sig först, kön rör sig hela tiden framåt. Vi gjorde denna x 2 då backen tog slut men i och med detta så hittade jag en bra kort, lite brantare backe som jag hade nästa övning i.
Själva träningen började från jobbet, jag var tvungen att hämta bilen i Solna så hade 4.5km löpning på 22 min, det blev inte 22 min utan kanske 26 min för jag var tvungen att stanna och kolla kartan samt ringa och säga att jag blev någon minut sen pga förvirring :)
Men tanken var inte att jag skulle sprungit utan fått en lånecykel, men det var punka och istället för buss så kan man ju alltid springa!
Uppvärmd efter trots allt kuperad uppjogg körde jag till Östermalms IP och precis när jag skulle ut på uppjogg 2 kom Miranda och jag började prata med henne istället vilket är så trevligt att jag struntar i uppjogg 2! :)
Trailbacke x 10 |
Jag får ett supertajt fint ledarlinne, vi samlar upp alla glada TNT'are och delar in oss i grupper, Intro, Bas, Medel och Tuff. Jag har hand om bas denna dag och har funderat ut ett pass som jag kom att ändra lite under passets gång.
Tema backe som jag sa, vi hade en uppjogg av blandade inslag i några minuter för att sedan ha lite genomgång av del 1 - terrängbacke. Jag gav några tips och så hade vi löpskolning på en smal stig innan kort stretch för att sedan börja själva passet.
10 x trailbacke upp till mig (20-30m) och vänd, jogga ned långsamt - hitta nya vägar upp varje gång för att inte vänja sig vid samma väg. Hela tiden ha tänk på tekniken.
En kortare mellanjogg till nästa äventyr vilket innebar "spurtförbikö". Den som är längst bak springer om alla och lägger sig först, kön rör sig hela tiden framåt. Vi gjorde denna x 2 då backen tog slut men i och med detta så hittade jag en bra kort, lite brantare backe som jag hade nästa övning i.
5 x grusbacke, orka hela vägen upp och ca 20m extra när det planar ut. Det för att man psykologiskt inte ska känna "va skönt att backen tar slut" när man kommer till krönet. Ett lopp slutar sällan efter en backe! Även här skulle man tänka på att ha koll på tekniken även om jag manade på att det skulle gå lite snabbare.
Tävling - eftersom jag gillar tävlingar och det var 8 löpare med så delade de in sig i 2 lag, jag hade nu hittat en något flackare men längre backe (50m) som de skulle köra stafett i - upp och ner med en high five som växling. Tänk ös - mindre fokus på teknik.
Vilka kämpar, de satsade allt, riktigt härligt att se!
Alla som var med ikväll! |
Sedan blev det en lite längre nedjogg eftersom vi hade några minuter extra, vi tog en sista trappövning innan vi körde gruppbild á la TNT. Snabba steg uppför - korta trappsteg, längre steg uppför trappsteg.
Ikväll är det backe igen men nu i Hammarbybacken! Vi får se vad jag smider för planer till ikväll!
tisdag 16 september 2014
Ofrivillig träning innan träning?
Idag har jag lämnat in bilen för vindrutsbyte, jag hade bokat en lånecykel men denna hade nu punktering när jag kom dit, jag fick skjuts tillbaka till jobbet iaf.
Nu så ringer de och hade ingen möjlighet att hämta mig utan jag kommer få ta mig dit själv, det blir alltså en uppvärmningsjogg på 4.5km från jobbet för att hämta bilen på Carglass i Solna, köa till ÖIP och därefter ha träning...inte optimalt men det blir trots allt ingen kvalité för mig idag utan jag ska hålla i ett skogspass inriktat mot backe!
Imorgon blir det HBB backpass och på torsdag blir det en kortare 6km tävling med årspremiär för reflexspår i Rudan, Haninge!
Nu så ringer de och hade ingen möjlighet att hämta mig utan jag kommer få ta mig dit själv, det blir alltså en uppvärmningsjogg på 4.5km från jobbet för att hämta bilen på Carglass i Solna, köa till ÖIP och därefter ha träning...inte optimalt men det blir trots allt ingen kvalité för mig idag utan jag ska hålla i ett skogspass inriktat mot backe!
Imorgon blir det HBB backpass och på torsdag blir det en kortare 6km tävling med årspremiär för reflexspår i Rudan, Haninge!
DN Stockholm Halvmarathon - Uppdrag farthållare 1h 50min
När jag närmade mig avfarten mot city såg jag på håll att det var stopp, svängde istället ned mot söder och hittade en parkeringsplats vid Östgötagatan. Snabb koll vad jag behövde ha med mig och sedan sprang jag vidare mot tunnelbanan.
Uppdrag slutfört!
Jag hade lite flyt för tunnelbanan kom direkt och jag tog mig längst fram, varför ska tiden alltid gå snabbt när man är i tunnelbanan och man har bråttom? Det känns som om dörrarna stängs extra långsamt!
Ut vid Centralen, upp vid Sergels torg och det här skulle bli min uppvärmning, sicksacka bland folk nedför hamngatan, springer på cykelvägen utan att vara i vägen och sedan in i Kungsträdgården och upp vid Gustav Adolfs Torg. Där hämtar jag andan i några sek innan jag kommer fram till farthållartältet 10 min innan start!
På med camelbacke med flagga, av med T-shirt, på med farthållarT-shirt, på med chip (tack Peter som hjälpte mig), drick några klunkar, få ballongen av Peter och sedan iväg mot startfålla D!
På med camelbacke med flagga, av med T-shirt, på med farthållarT-shirt, på med chip (tack Peter som hjälpte mig), drick några klunkar, få ballongen av Peter och sedan iväg mot startfålla D!
Vi får direkt frågor vilket tempo vi kommer hålla och om vi klockar från vår passage av startlinjen eller startskottet.
Vi svarar att vi kommer hålla 5.10-5.12 min/km i snitt men i början kan det gå något snabbare pga att det går långsammare i starten och det är från startskottet (bruttotiden)
vi har 1h 50 min på oss.
Bitvis i början hämtade vi ikapp tiden något för snabbt men då vi hade koll hängde de runtom med oss.
Kilometrarna flyger iväg tycker jag, i onsdags kunde jag för första gången gå nedför i trappor utan att hålla mig i räcket efter Tromsö Skyrace men gick iaf bra att jogga lätt, i torsdags kändes det i benen men det gick bra att springa. Idag kändes det fjäderlätt!
Efter några kilometer kollar jag runt mig och det är många som finns runt oss, det är många som vill komma mot vår tid.
Jag blir förvånad när vi passerar 10km skylten och tänker att det här va ju ett bra långpasstempo och nötte vidare, vips så fick jag lite hejarop längs vägen och jag tackar dessa personer i slutet :)
När man möte de som snart är i mål, vi har sprungit 13km drygt och de som är på gång in i mål har sprungit 20km +, där såg jag massor av mina FK Studentvänner och hejade på den extra mycket! Kul och se att man har så duktiga löpare i klubben :)
14km passerades och jag njöt av farten, det här är livet, att kunna löpa utan problem eller skavanker, fint väder, trevligt folk som springer runt en och hejar på från sidorna. Allt kändes lätt!
De sista kilometrarna kantades av pepp och positiva kommentarer, visst får man höra lite när man kommer ikapp de som inte riktigt vill att man ska ha kommit ikapp men de flesta säger det med glimten i ögat och jag peppar dem att fortsätta vara starka!
Jag klockas in på 1:50:00 och slutade på plats 4000, kan det bli mer perfekt? :) |
När vi springer sista kilometern känner man att nu vill benen dra på men det blir ingen spurt idag, jag och min farthållarkollega Peter, som för övrigt var väldigt bra farthållarkollega att springa med, sprang baklänges och drog igång publiken och skrek på löpare som gav sitt allra sista in i mål!
Uppdrag slutfört!
Medalj, påse med giveaways och lite annat smått och gott fick jag innan jag gick mot tunnelbanan...skönt med ett perfekt långpass. Det här bådar gott inför min satsning mot halvmarathon i Amsterdam i mitten av oktober!
/David
TNT + företagsorientering
Sena uppdateringar!
Jag tog med Basgruppen på en uppjogg uppför en kulle, över stock och sten för att springa lite nedför innan vi kom fram till intervallplatsen, lite löpskolning, stretch och en provspringning av banan. Sedan var det dags, 4x5min intervall, TNT'löparna öste på för fullt och gjorde ett kanonjobb, kul att se dem trycka på varje intervall!
I slutet kom mörkret och jag blev förvånad hur snabbt det kom, snart måste pannlampor fram!
I onsdags förra veckan höll jag själv i mitt första TNT pass, jag var där ett tag innan och skulle snitsla en bana för långa intervaller men den passade nästan korta intervaller bättre. Något knepig bana som innehåll uppförslöp, blåbärsris, nedför, stig och förvirring då min bana gick som en 8.
Jag tog med Basgruppen på en uppjogg uppför en kulle, över stock och sten för att springa lite nedför innan vi kom fram till intervallplatsen, lite löpskolning, stretch och en provspringning av banan. Sedan var det dags, 4x5min intervall, TNT'löparna öste på för fullt och gjorde ett kanonjobb, kul att se dem trycka på varje intervall!
I slutet kom mörkret och jag blev förvånad hur snabbt det kom, snart måste pannlampor fram!
Det gick bra trots min lite smått förvirrande 8-bana. Trots allt tur att jag hittade mitt vita snöre i sista sekunden innan jag åkte hemifrån, annars hade det varit kört :)
På torsdagen hade vi idrottstävlnig med jobbet, vi samlades vid på Bosön för att få höra på en föreläsning av Aron Andersson. Bra och inspirerande med humor och glimten i ögat samtidigt som man berörs av hans historia från barnsben till idag.
Efter lunchen så åkte vi vidare till Stockby motionsområde och tävlingen gick ut på att under tre timmar ta så många kontroller som möjligt, en del vanliga poängkontroller på papper, några obemannade som var att lösa pussel, minnesrunda osv. samt några bemannade där det var repellering, simma runt en boj, paddla kajak runt en boj och ta tid mot sig själv.
Det var ett jätteroligt upplägg som Akazia hade ordnat åt oss. Helt klart en tävling jag gärna gör fler ggr! Vårt lag kom på en 5:e plats så vi var mycket nöjda. Därefter blev det middag på O'learys på Regeringsgatan. En hamburgare som denna var efterlängtad :)
tisdag 9 september 2014
Tromsø Skyrace - ett episkt lopp som varade i 9h 18min!
Här är min tävlingsberättelse från Tromsø Skyrace, mitt första Skyrace!
En tävling arrangerad av två världsmästare i skyrunning, Emelie Forsberg & Kilian Jornet, en lätt utmaning? Glöm det!
Den mest utmanande tävling jag varit på hittills, inte sträckan, inte tiden men just höjdmetrarna, det blev ett antal under detta lopp! Trots att jag knappt kan gå normalt nu efteråt fick jag mersmak och längtar redan till nästa år!
Till nästa gång ska jag träna mer backe (3-5 ggr i Hammarbybacken räcker inte), träna mer, ca 1,5 månad ordentlig löpning innan denna tävling efter lång skada gav mig inte toppformen, mer finns att hämta. Ska hitta tillbaka till förra årets form helt enkelt så kan jag ställa upp igen!
Dag 1
Resan började lite stressigt då jag kom till Arlanda Expres och inte hade fått min sms biljett, gubben som stod framme vid luckan svamlade runt och verkade inte bry sig om att kön växte. När jag väl är framme fixas biljett men får då höra att det är förseningar pga tidigare signalfel. Till Arlanda kom jag till slut och hade ca 30 min på mig, checkade in bagaget och slängde iväg det på "self bagage drop" nu till nästa stressmoment - 100m kö till säkerhetskontrollen! Det skulle aldrig fungera så jag lyckades charma mig förbi kön fram till kontrollen, nu något svettigare stod jag och trampade medan folk plockade upp sina saker, glömde att ta ur saker ur fickorna, hade vatten kvar osv. Inget pip så jag joggade mot min gate och med 15 min kvar så var jag framme, nu ännu mer svettig, det här var en bra pulshöjare och start på dagen! Planet lyfte 08.35 och väl framme i Tromsø var jag 12.20 efter mellanlandning i Oslo.
Jag mötte Björn från Team Nordic Trail (TNT) vid flygplatsen och vi tog en Shuttlebus till hotellet där vi skulle bo. Efter incheckningen så mötte vi Jenny som också springer med TNT och vi började planera dagen lite.
Vädret var runt 12-14 grader och mulet med några droppar regn vilket jag ändå tycker är rätt behagligt. Vi gick runt i stan och sedan mot nummerlappsutlämningen där det senare under em också skulle vara tävlingsinfo.
Efter en kort väntan kom Kilian Jornet och en vän till honom och låste upp så att vi kunde hämta nummerlappar. Det är inte varje dag man står öga mot öga med en världsmästare :)
När vi kollat vad som fanns i påsen vi fick så valde vi att ta en promenad innan infon så vi började gå mot linbanan som skulle ta oss upp till starten dagen efter...trodde vi!
När vi kom fram efter 20 min så sa linbanevärden att den inte startade förrän 10.00 och starten var 08.00.
Vi gick tillbaka och kom lagom till informationen och mycket riktigt, vi skulle gå upp till starten som låg på 400m höjd. Som Killian sa, "en kortare promenad på 10-15min"...kanske om man är världsbäst på bergslöpning? Informationen om banan var att det var brant, halt, mycket teknisk, man måste hålla sig till markeringarna för annars kan man villa bort sig rejält, mycket teknisk igen, man måste vara försiktig vid bergskammen, beräknad vinnartid ca 6h. Det låter väl inte omöjligt att genomföra?
Jag var lite nojjig över att gå den biten innan start men det var bara att se fram emot en härlig uppvärmning. På kvällen blev det en pasta på pastafabriken samt mina obligatoriska 2 öl, denna gång från Mack, världens nordligaste bryggeri som ligger i Tromsø. Sedan var det bara att krypa till sängs och sova sött...tills måsarna väckte mig 04.00.
Dag 2
05.30 var det dags att gå upp, Björn gick ned och hämtade de frukostpaket vi skulle få vilket bestod av två frallor var. Som tur va hade vi köpt lite youhgurt och banan kvällen innan.
Sista justeringar på väskan som ska på ryggen, sista nedpackning av överdragskläder och jag var redo! Eftersom jag vet att jag är varm tog jag en annan tröja att gå uppför till starten i så att jag kunde starta helt torr.
Efter en 10min taxi och 220NOK så var vi framme vid foten av linbanan, några var där och några hade redan börjat gå upp. Jag kände så att allt satt bra, såg till att jag fått med mig min extraenergi bestående av Ahlgrens bilar och en Snickers till senare under loppet.
Stämningen när man kom upp till fjällstugan gick nästan att ta på, en blandning av förväntan, nervositet, glädje och lättnad över att vara där. Sista genomgången innan start och alla kollade sina vattenflaskor, att väskorna satt bra och knöt om skor.
Starten gick och 120 glada, jublande dårar gav sig iväg mot flera timmars nötande i berg, lättroade?
Det var svagt uppför direkt och man hittade sitt tempo, joggade på och jag hade som mål att ta mig till första toppen efter 2 timmar (cut off vid 3h). Innan sista stigningen till första toppen (Tromsdalstinden 1238möh) var första depån, jag drack vatten, åt lite energi och en halv banan innan jag fortsatte uppåt.
Vägen dit var blandad och svår att beskriva men helt klart mer teknisk än jag sprungit tidigare...och brantare! Dimman tätnade och som minst såg jag knappt löparen 10-15m framför. Efter 1h 58 minuter nådde jag toppen och fick ett armband. "Du ska springa långa? Ta höger och se upp för det är brant och jättehalt".
Jotack det var brant och halt på sina ställen, vi var några som påbörjade nedstigningen samtidigt och efter ett tag hade vi tappart bort snitslarna men efter lite letande hittade vi dem och fortsatte nedåt. Det blev riktigt vackert när man kom ut ur molnen och jag kunde bara njuta.
Nu var det en bit till nästa depå vilken också var den näst sista. Dit tog det längre tid än vad jag hade hoppats på. Dels pga att jag inte ville ta i för mycket och ville spara krafter samt för att jag började få lite krampkänning i ena vaden av nedförslöpet. Jag tog en salttablett och en gel samt vatten och efter några minuter var känningen borta och jag nötte vidare.
Efter en dels nötande kom jag till en forsövergång där man klättrade på en stock över, kände mig inte så smidig men det gick bra och fotografen fotade gärnet, tyvärr har jag inte sett någon bild därifrån...kanske inte såg så het ut just då haha
Framme vid depån (70möh) fyllde jag mina vattenflaskor då det inte fanns något mer vatten förrän man kom tillbaka ned igen från berg nummer två, Hamperokken 1404möh. Tiden hade tickat på och jag hade knappt 4.5 timmar på mig innan cut off tiden (8h). Jag åt rätt mycket på den stationen, kände att jag som vanligt hade varit dålig på energiintaget och började bli lite seg i benen.
Jag såg ett bekant ansikte komma och det var Björn som kom från skogen, vi började stigningen upp genom skogen i samlad tropp med en tredje svensk tjej men hon och Björn drog snart ifrån mig. Som sagt var väl inte energin på topp men jag segade mig i och höll avståndet till en annan löpare framför mig.
Precis innan trädgränsen så möter man ledaren som sedan skulle vinna och Killian som öser på för fullt, ett rasande tempo har de nedför, helt sjukt hur de klarar av den farten i sådan brant som det var just där.
Imponerad och förundrad fortsätter jag mina steg mot toppen, pratar lite med folk och nöter på...tiden går och jag börjar inse att den där cut off tiden ligger risigt till. Vid bergskammens början, stod det några damer och hejade och skrev ned de nummer som passerade. Nu kunde man se toppen...långt långt borta. Jag packade stavarna i ryggsäcken för jag behövde mina händer för visst stöd eftersom det var mycket tekniskt, här blev det gå/klättra/balansera.
En bit in mötte jag Björn som valde att vända om, tankarna snurrade i mitt huvud men jag valde att fortsätta. Jag insåg mer och mer att jag inte skulle klara tiden så jag bytte fokus, mitt mål var nu att nå toppen på Hamperokken och få det andra armandet för att sedan fortsätta ned till vägen och inte få fortsätta. Jag tog det lugnt och struntade i tiden, pratade och hejade fram alla som jag mötte och hoppades att de skulle hinna tillbaka och komma i mål.
Efter lite repklättring och en sista brant kom jag upp och stannade för att prata med funktionärerna en stund. Tiden dit upp minns jag inte exakt men tror nästan att det tog 3 timmar från vägen. Men jag var glad och pigg och vilken utsikt!
De sista 50m hade de stängt av pga att det kommit is på berget så det var för stor risk för halka. Jag hade nu sällskap med en holländare och vi gick tillbaka och joggade där det gick medan vi pratade och utbytte löparhistorier. Vi mötte några andra som hade samma mål som oss, bara ta sig till andra toppen för att sedan gå ned igen. Undra hur många gånger vi använde orden "this is a sick race!" Jag väntade in holländaren i slutet för vi hade haft sällskap så länge så då skulle vi även avsluta tillsammans. Vi joggade fram och de prickade av oss, jag ville fortsätta, kände mig pigg, var taggad men pga mörker så behövde de dessa cut off tider.
Vi fick vänta i 45 min till nästa löpare kom ned innan vi åkte tillbaka och fick skjuts upp av linbanan, nu var det skönt att slippa gå upp de där 400 extra höjdmetrarna.
Väl framme mötte jag Björn och Jenny, åt en renburgare och pratade lite kort med Emelie om loppet, tackade så mycket för en rolig tävling och visst att jag inte klarade tiden på sista stationen men vilket lopp, sjukt kul!
Visst blir man avundsjuk när man ser andra grymma löpare komma imål när man själv blivit ditkörd men jag är nöjd och glad iaf!
Såhär några dagar efter...
Jag har gått igenom loppet i huvudet och det är väl saker man kan förbättra men det är några saker jag tänkt på speciellt och vill lyfta!
Det gör ont efteråt, man kommer inte undan, att gå nedför en trappa är olidligt. Trots det kommer mina stackars framsida lår kommer att få uppleva det igen, det lovar jag!
Jag är supernöjd och det här var en extrem tävling och jag njöt, hade roligt och träffade nya löpare från hela världen.
Kroppen var ändå pigg under hela loppet och inga känningar av gamla skador varken under eller efter loppet.
Jag kände glädje genom hela loppet för att få vara i sådan otroligt fin och härlig natur, terrängen var underbar även om den var mycket tekniskt = sjukt svår bana!
Det mest fantastiska förutom det ovan var såklart stämningen och människorna, människorna bakom tävlingen, deltagarna, funktionärerna och alla som peppar via facebook, sms osv.
Vi ses nästa år igen Tromsø, jag vill ha revansch!
En tävling arrangerad av två världsmästare i skyrunning, Emelie Forsberg & Kilian Jornet, en lätt utmaning? Glöm det!
Den mest utmanande tävling jag varit på hittills, inte sträckan, inte tiden men just höjdmetrarna, det blev ett antal under detta lopp! Trots att jag knappt kan gå normalt nu efteråt fick jag mersmak och längtar redan till nästa år!
Till nästa gång ska jag träna mer backe (3-5 ggr i Hammarbybacken räcker inte), träna mer, ca 1,5 månad ordentlig löpning innan denna tävling efter lång skada gav mig inte toppformen, mer finns att hämta. Ska hitta tillbaka till förra årets form helt enkelt så kan jag ställa upp igen!
Soligt här uppe iaf. |
Resan började lite stressigt då jag kom till Arlanda Expres och inte hade fått min sms biljett, gubben som stod framme vid luckan svamlade runt och verkade inte bry sig om att kön växte. När jag väl är framme fixas biljett men får då höra att det är förseningar pga tidigare signalfel. Till Arlanda kom jag till slut och hade ca 30 min på mig, checkade in bagaget och slängde iväg det på "self bagage drop" nu till nästa stressmoment - 100m kö till säkerhetskontrollen! Det skulle aldrig fungera så jag lyckades charma mig förbi kön fram till kontrollen, nu något svettigare stod jag och trampade medan folk plockade upp sina saker, glömde att ta ur saker ur fickorna, hade vatten kvar osv. Inget pip så jag joggade mot min gate och med 15 min kvar så var jag framme, nu ännu mer svettig, det här var en bra pulshöjare och start på dagen! Planet lyfte 08.35 och väl framme i Tromsø var jag 12.20 efter mellanlandning i Oslo.
Jag mötte Björn från Team Nordic Trail (TNT) vid flygplatsen och vi tog en Shuttlebus till hotellet där vi skulle bo. Efter incheckningen så mötte vi Jenny som också springer med TNT och vi började planera dagen lite.
Vädret var runt 12-14 grader och mulet med några droppar regn vilket jag ändå tycker är rätt behagligt. Vi gick runt i stan och sedan mot nummerlappsutlämningen där det senare under em också skulle vara tävlingsinfo.
Efter en kort väntan kom Kilian Jornet och en vän till honom och låste upp så att vi kunde hämta nummerlappar. Det är inte varje dag man står öga mot öga med en världsmästare :)
När vi kollat vad som fanns i påsen vi fick så valde vi att ta en promenad innan infon så vi började gå mot linbanan som skulle ta oss upp till starten dagen efter...trodde vi!
När vi kom fram efter 20 min så sa linbanevärden att den inte startade förrän 10.00 och starten var 08.00.
Vi gick tillbaka och kom lagom till informationen och mycket riktigt, vi skulle gå upp till starten som låg på 400m höjd. Som Killian sa, "en kortare promenad på 10-15min"...kanske om man är världsbäst på bergslöpning? Informationen om banan var att det var brant, halt, mycket teknisk, man måste hålla sig till markeringarna för annars kan man villa bort sig rejält, mycket teknisk igen, man måste vara försiktig vid bergskammen, beräknad vinnartid ca 6h. Det låter väl inte omöjligt att genomföra?
Emelie & Kilian informerar |
Min utrustning, redo för tävling! |
05.30 var det dags att gå upp, Björn gick ned och hämtade de frukostpaket vi skulle få vilket bestod av två frallor var. Som tur va hade vi köpt lite youhgurt och banan kvällen innan.
Sista justeringar på väskan som ska på ryggen, sista nedpackning av överdragskläder och jag var redo! Eftersom jag vet att jag är varm tog jag en annan tröja att gå uppför till starten i så att jag kunde starta helt torr.
Drop bag området... |
Jenny tar täten mot starten, det där huset ni ser på toppen! |
Björn gör sig redo |
Start/mål, det är inte toppen på första berget ni ser, det är en höjd innan toppen som ligger i molnet bakom! |
Det var svagt uppför direkt och man hittade sitt tempo, joggade på och jag hade som mål att ta mig till första toppen efter 2 timmar (cut off vid 3h). Innan sista stigningen till första toppen (Tromsdalstinden 1238möh) var första depån, jag drack vatten, åt lite energi och en halv banan innan jag fortsatte uppåt.
Depå 1, vatten och gelgodis för mig innan vi fortsatte upp bakom depån |
Jag på väg upp mot Tromsdalstinden |
Vackert vattenfall passerades i botten av Tromsdalstinden |
Efter en dels nötande kom jag till en forsövergång där man klättrade på en stock över, kände mig inte så smidig men det gick bra och fotografen fotade gärnet, tyvärr har jag inte sett någon bild därifrån...kanske inte såg så het ut just då haha
Ja...var är snitseln? Rakt in i skogen! |
Jag såg ett bekant ansikte komma och det var Björn som kom från skogen, vi började stigningen upp genom skogen i samlad tropp med en tredje svensk tjej men hon och Björn drog snart ifrån mig. Som sagt var väl inte energin på topp men jag segade mig i och höll avståndet till en annan löpare framför mig.
Jag på väg upp, de på väg ned. (ej vinnaren) |
Imponerad och förundrad fortsätter jag mina steg mot toppen, pratar lite med folk och nöter på...tiden går och jag börjar inse att den där cut off tiden ligger risigt till. Vid bergskammens början, stod det några damer och hejade och skrev ned de nummer som passerade. Nu kunde man se toppen...långt långt borta. Jag packade stavarna i ryggsäcken för jag behövde mina händer för visst stöd eftersom det var mycket tekniskt, här blev det gå/klättra/balansera.
Lång bergskam att "springa" över, där borta skymtar Hamperokken. |
Repklättring innan sista branten innan man kom till toppen av Hamperokken |
På toppen av Hamperokken |
Lite molnigt men fantastiskt! |
Vi fick vänta i 45 min till nästa löpare kom ned innan vi åkte tillbaka och fick skjuts upp av linbanan, nu var det skönt att slippa gå upp de där 400 extra höjdmetrarna.
Väl framme mötte jag Björn och Jenny, åt en renburgare och pratade lite kort med Emelie om loppet, tackade så mycket för en rolig tävling och visst att jag inte klarade tiden på sista stationen men vilket lopp, sjukt kul!
Visst blir man avundsjuk när man ser andra grymma löpare komma imål när man själv blivit ditkörd men jag är nöjd och glad iaf!
Två armband = två toppar nådda. |
Jag har gått igenom loppet i huvudet och det är väl saker man kan förbättra men det är några saker jag tänkt på speciellt och vill lyfta!
Det gör ont efteråt, man kommer inte undan, att gå nedför en trappa är olidligt. Trots det kommer mina stackars framsida lår kommer att få uppleva det igen, det lovar jag!
Jag är supernöjd och det här var en extrem tävling och jag njöt, hade roligt och träffade nya löpare från hela världen.
Kroppen var ändå pigg under hela loppet och inga känningar av gamla skador varken under eller efter loppet.
Jag kände glädje genom hela loppet för att få vara i sådan otroligt fin och härlig natur, terrängen var underbar även om den var mycket tekniskt = sjukt svår bana!
Det mest fantastiska förutom det ovan var såklart stämningen och människorna, människorna bakom tävlingen, deltagarna, funktionärerna och alla som peppar via facebook, sms osv.
Vi ses nästa år igen Tromsø, jag vill ha revansch!
torsdag 4 september 2014
Tromsö närmar sig...
Nu när mar det sig med stormsteg, imorgonbitti 08.35 går planet från Arlanda via Oslo med slutdestination Tromsö!
Det är rätt nervöst, det ser ut som det blir en tuff uppgift att klara detta Skyrace vilket också är mitt första men samtidigt en ära att få springa världsmästarna Emelie Forsberg's (från SVT med Emelie) & Kilian Jornet's tävling!
TROMSØ SKYRACE
Soul skyrunning between the sea and the skY
Jag sprang med min tänkta utrustning i tisdags och det kändes ju bra om något tungt men det var nog för att jag älgade på bra på lunchpasset under måndagen.
Vilodag igår, kort 3-4km idag bara och sedan är jag redo, redo för 4300 höjdmeter...kan man vara redo för det men lite träning?
Tankarna om hur jag ska packa, vad jag ska packa och vad ska jag göra på fredagen eller ska jag springa med stavar eller utan?
Packningen skjuter jag upp till ikväll men jag tror mig ha en aning, jag med min beslutsångest lär väl packa om några ggr :)
Nu ser det dessutom inte ut att bli lika mycket regn som det visade tidigare i veckan, skönt!
Glädjande är att hälsenorna inte känns som ett problem, det kommer små ilningar men inget bestående när jag springer och inget efteråt.
Tack Sophiahemmet! :)
I morse var det lite stopp i tunnelbanan så då slank jag in och tog en stor latte för att känna mig lite lyxig än att dricka kaffet från automaten på jobbet. Jag tycker det är avkopplande att gå till jobbet och se på olika människor i tunnelbanan eller på bussen. En del lugna, en del stressade, leenden, trötta ögon, blängande blickar på någon som lyssnar på hög musik eller "skrikpratar" i telefonen. Idag kom jag på mig att istället helt fokusera på tävlingen i helgen!
Det är mycket som känns bra och går bra...går bra...det kommer jag inte göra på söndag på väg till flyget eller kanske ännu värre på måndag på väg till jobbet!
Tanken på att gå i trappor på jobbet, gå de där 800m till bussen hemifrån är inte något som lockar, men samtidigt en skön tanke för då vet man att man har presterat.
Det är få saker som stoppar mig på ett race som jag verkligen vill igenom, det här blir nog mer en kamp med psyket för att få benen att pinna vidare när man har den sista bergsstigningen kvar och är trött, sliten och antagligen hungrig som jag alltid är...mörkret börjar smyga sig på...kanske blöt av regn och svett...men man vet att när man kommer imål så får man äta en av Emelies nybakade kanelbullar!
Bara en sådan sak är redan nu något som jag vet kommer stärka mig in i det sista =)
Jag ser fram emot och tar gladeligen emot denna smärta bara jag passerar mållinjen inom utsatt tid vilket jag självklart ska göra!!!
Helgen efter är det DN Stockholm Halvmarathon och där ska jag vara farthållare för 1h 50min i grupp D, så ni som vill springa på 1h 50min ska hålla er framför mig!
Jag hoppas såklart vara fullt...nästan fullt återhämtad efter Tromsö och kommer peppa alla i min grupp!!!
Nu ska jag planera mera i mitt huvud, vi hörs :)
// David
Långpass i skogen i onsdags
Solnedgång från Källtorpssjönsberget (mitt emot Hellasgården) |
Redan där kände jag att passet på 11.6km satt kvar i benen och det här kunde gå trögt med full packning inför Tromsö men det är bara att skuffa på i skuggan av Marty!
Vi sprang ned på baksidan, transportgrusvägen till Björkhagen till Sörmlandsleden, en favorit i repris. Inne i skogen fick jag lite mer energi, tekniskt är roligt och så känns det ju som om man springer snabbare än man gör.
Trots det tekniska kändes det lite trögt och så fort vi kom till en grusväg så drog jag ned tempot men efter 5km höll vi iaf 6min/km. Vi fortsatte på Sörmlandsleden tills vi kom till vattenkällan i skogen. Ett perfekt ställe att vända och springa tillbaka på efter några koppar kallt vatten!
Vi sprang tillbaka och skulle runda Källtorpssjön men att springa den baklänges (moturs) är inte lätt då de flesta markeringar är åt andra hållet...eller "rätt håll". Vi tog oss över fallna träd och buskar på ett icke optimalt sätt men hittade till slut tillbaka på stigen och fortsatte mot Hellas!
Istället för att springa till själva gården sprang vi höger vid en uppförsbacke och på 2.1km slingan. Vidare över vägen, in på mer grusväg och sedan ett av björkhagens motionsspår tills anslutningen mot HBB igen.
Min Runkeeper mot Marty's klocka visade ca 2km diff...så någonstans mellan 15km och 16.9km hade vi sprungit!
Benen var rätt sega och det var Marty som tryckte på så jag fick flåsa med på grusvägarna. Jag hoppas inte mitt pokerface avslöjade hur trött jag egentligen var :) En bra genomkörare inför helgens lopp!!!
Här är min karta!
Igår var vi förbi tomten och nu har de mätt ut var huset skall vara och närsom börjar de med grunden! Ska bli spännande att se hur det händer saker där varje dag nästan från nu :)
M på tomten och pinnarna med orange är hörnen på huset :) |
måndag 1 september 2014
Lugnet före stormen
Hej!
I helgen blev det inte någon träning, vilohelg kan man säga...planen var att springa på söndagen men det fanns inte riktigt tid för det förrän på kvällen och då lockade soffan, se film med M och mat!
Därför valde jag att ha lunchlöpning idag, det blev lite längre men det var en bra känsla i kroppen från början! Det man inte ser på kartan till höger är min uppjogg på 1.3km till "starten" ca 200m innan 5km skylten på Extremen, därefter sprang jag de sista 10km för att sedan jogga ned 300m.
Det kändes bra och rätt pigga ben under hela turen. Uppför va rätt segt men bättre än tidigare och på platten och utför rullade benen på och det var en skön transportfart.
Runt 52.30 landade 10km'arn på och det är 5.16min/km, rätt trevlig fart för en lunchjogg på Extremen iaf.
Vädret var perfekt som ni ser på bilden, bra temp. lätt vind och shorts + T-shirt håller minst 1 månad till!
Men det är inte det som är stormen som kommer, det är ju såklart Tromsö Skyrace!
Väderprognosen för kommande helg = REGN! och det var några mm...frågan är vad jag ska ha på överkroppen...i rygsäcken spelar det inte någon roll för jag har skydd för mobil och vattentät säck till mina saker.
Frågan är om damasker eller tunna korta sealskinz ska införskaffas??
Då kan man ju ha calfs ovanpå så rinner det inte in så mycket innuti vid ösregn, sen smiter ju damasker åt lite också...what do do?
Tips?
I helgen blev det inte någon träning, vilohelg kan man säga...planen var att springa på söndagen men det fanns inte riktigt tid för det förrän på kvällen och då lockade soffan, se film med M och mat!
Därför valde jag att ha lunchlöpning idag, det blev lite längre men det var en bra känsla i kroppen från början! Det man inte ser på kartan till höger är min uppjogg på 1.3km till "starten" ca 200m innan 5km skylten på Extremen, därefter sprang jag de sista 10km för att sedan jogga ned 300m.
Det kändes bra och rätt pigga ben under hela turen. Uppför va rätt segt men bättre än tidigare och på platten och utför rullade benen på och det var en skön transportfart.
Runt 52.30 landade 10km'arn på och det är 5.16min/km, rätt trevlig fart för en lunchjogg på Extremen iaf.
Vädret var perfekt som ni ser på bilden, bra temp. lätt vind och shorts + T-shirt håller minst 1 månad till!
Men det är inte det som är stormen som kommer, det är ju såklart Tromsö Skyrace!
Väderprognosen för kommande helg = REGN! och det var några mm...frågan är vad jag ska ha på överkroppen...i rygsäcken spelar det inte någon roll för jag har skydd för mobil och vattentät säck till mina saker.
Frågan är om damasker eller tunna korta sealskinz ska införskaffas??
Då kan man ju ha calfs ovanpå så rinner det inte in så mycket innuti vid ösregn, sen smiter ju damasker åt lite också...what do do?
Tips?
fredag 29 augusti 2014
Långlöparnas kväll och fredagsrus i Ursvik
Mitt linne och nummerlapp |
Jag kom fram 15-20 min innan min start så det blev bara 300 m uppvärmning innan det var dags. Pratade mycket med klubbkompisar om vilket tempo de skulle hålla och bestämde mig för att haka på. Öppna lite lugnare och sedan öka...
Vacker kväll på Stockholms Stadion |
Starten gick och som väntat öppnar man lite för fort, jag saktade ned och lyssnade på min klubblöpare vilken tid de första varven gick på. Jag sprang för en gångs skull utan klocka men det kändes bra och jag hittade ett jämnt tempo.
Några km in så nötte jag på och tog in på en främre liten klunga utan att höja farten speciellt mycket, vid 5 km valde jag att öka lite då tiden var på ca 21.30, det kändes bra, kroppen lydde och jag andades rätt lugnt.
Vid 7km högg hållen till på högersidan och vägrade ge sig resten av loppet, det är på gränsen att det blir jätteilla men inte riktigt så endast ett konstant "nyp" i sidan resterande tid av loppet, irriterande!
Ska precis räkna varv åt A-heatet, vinnartid blev, 30.26.79! |
Överlag så gick det bra, jag sprang för att känna efter var jag ligger i fart efter 10 månaders fartfrånvaro och hur hälsenorna skulle kännas, resultatet blev 41.54.57! Nöjd och en skön känsla om att hoppet om under 40 lever kvar.
Jag fick nys om en annan tävling om en månad, nu ska jag efter Tromsö Skyrace satsa på fart igen men växla upp i lagom tempo så att ingen skada återkommer och hoppas på det bästa!
Höstens mål är Amsterdam halvmarathon där jag siktar på 1h 30min.
Idag = lugn jogg på schemat...jag och några kollegor gav oss ut, en började dra lite mer så jag hängde på, det slutade med att vi sprang "mitt" 6.04km varv - 4km på Extremen + backen, sedan stig och grusväg innan man kommer in på sista kilometern på Extremen. Tiden blev 30.10...liiite för snabbt!
Imorgon måste jag ha vilodag...tror jag :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)