Halv kapacitet - halv marasträcka

För ca en vecka sedan ställde jag mig på startlinjen på Amsterdam halvmaraton, jag hade gått/uppvärmningsjoggat från Hotellet i centrum, en sträcka på ca 5km.
Det kändes bra, bara stuffade på, hade tid på mig om än inte så mycket. Kom till Vondelpark där marathonlöparna sprang förbi...3km kvar hade de och jag skulle springa bredvid nästan hela vägen. Joggade, hejjade på lite från sidan av mittgången. Knöt fast min tröja på ett stängsel och gick in i min startfålla...

Kände mig fortfarande pigg men kanske lite stel så jag streachade lite. Jag var långt bak i startfållan men det var ok, det var medvetet val för att jag inte ville dras med från början.

Starten gick och som tur var är det bred väg så det blev inte alltför trångt. Det är ju trots allt 21.1km att komma om folk eller bli omsprungen på.
Jag passerade många och stegen var lätta, första 5km var inga konstigheter, kändes bra och enligt plan på ca 23 minuter...mellan kilometer 5-6 hände något. Svårt att beskriva men jag kände hur överkroppen blev spänd och lungorna begränsades...farten saktades ned automatiskt och jag försökte trycka ned luft i lungorna men det gick inte något vidare.
8-9km in så var det som värst. Jag kunde inte pressa på något, benen kändes bra, kroppen pigg men luften ville inte komma in. Tänk att man drar ett långsamt djupt andetag, räkna hur många sekunder det tar...jag kunde ta 1,5 sekunders andetag och sen tog det stopp och med den låga hastigheten jag hade blev det som vanlig gåansträngning, trots det kunde jag inte andas ordentligt.

Det korta flåsandet gjorde det extra jobbigt att ha bra hållning och koncentrera sig på löpningen. Vid 10km och vätskedepån  så ställde jag mig bredvid och försökte trycka in luft, passade på att dricka lite vatten och sportdryck för att få i mig socker.

Mentalt så hade jag insett för några km sedan att något pers skulle det inte bli, ingen tid under 1.40 heller, kanske nytt personsämsta?

Jag fortsatte att ta mig framåt, nu långsammare än uppjoggen och jag såg hur ALLA sprang förbi mig.

Vid 12km så släppte det lite och nu kunde jag få in lite mer luft, ta lite längre steg, trycka till lite mer...

Jag började passera folk igen och nu tappade jag inte lika mycket som förut, jag såg varje km som en vinst och visste ju att jag skulle imål, frågan vara bra när jag skulle komma i mål. När det är ca 4-5km kvar börjar det bli mer folk igen längs banan och det blir återigen mer trevligt lopp. Industriområdet är inte så roligt.

Mina vänner R, E och A hejade på precis innan Vondelpark, tack för supporten, den satt fint i själen :)

I Vondelpark så var det fullt med folk och DJ's som spelade musik så man kände sig bra, men vid 19km i slutet av parken slår det till igen, andningen tar stopp och jag måste sakta ned.

Det är så frustrerande och jag känner att min kropp är pigg men andningen sätter stopp. 1,5km kvar och där står gänget från klubben och hejar och vrålar! Sådana härliga klubbare som hejjar och tyvärr själva var sjuka så de inte kunde springa.
Jag rultar fram den sista km och bara känner att det ska bli skönt att kunna andas igen, jag kan inte ens spurta de sista 500m eller de sista 100m...det tar bara stopp i lungorna så en fartökning är omöjlig.

Kommer imål på 1.49 och 15min över pers, inte bra någonstans eller som förväntat men jag tröstar mig med att många har som drömmål över att komma under 1.50 och jag gjorde det med stor minskning av min lungkapacitet.

Det var kämpigt men det var aldrig så att jag blev rädd för hälsan, lösningen blev ju att sakta ned då låg ansträgning var ok.

Benen var fräscha och jag var inte så trött, men hungrig såklart. Jag gick tillbaka samma 5-6km som jag kom tidigare men dröjde mig kvar vid Vondelpark lite och hejade på de kämparna som var i slutet, de som kämpade för att komma runt.

Väl tillbaka till hotellet väntade R och efter lite dusch och några min vila gick vi ut för att äta och ta en öl.

Dålig dag kan tänkas men jag kände och hade ont i bröstet några dagar efteråt med, snabbt trött och seg. Har inte orkat springa sedan dess men ikväll är det dags igen. Ut och få några skogskm!

Får se fram emot nästa lopp istället, vilket det nu blir :)

Lidingöloppet - glädjelöpning med Glädjeknuff!

Snygga ben vid Slussen

Lite seg vaknade jag denna fina septembermorgon, åt frukost, tog det lugnt och satte mig på bussen mot stan. Det var först när jag kom på tunnelbanan jag började se andra löpare och då jag skulle starta i sista startgruppen så var det lite färre än tidigare när jag varit där för att starta i de främre grupperna.

Trots det blev det ståplats ut mot Lidingö men jag tog det bara lugnt och njöt av att vädret blivit bra, hur det skulle kännas när vi väl sprang och att det skulle bli riktigt kul att springa med Gläldjeknuff!

Jag gick från Lidingö IP när jag hämtat nummerlappen till målområdet på Grönsta, där skulle vi mötas. När vi står och väntar på att ge oss iväg mot starten så såg vi Aron A gå i mål, den första att göra klassikern under 24h i rullstol. Imponerande! Jag var nyss på en föreläsning med honom som jag tyckte var rolig och bra så det var extra kul att se honom klara sitt mål med en drös minuter till godo.

Tronen, jouletten

Vi skulle dra/köra två energiglada killar genom loppet, då det är rätt lång tid så var sträckorna uppdelade. Den första var fram till 8km, sedan växling vid 20km och sedan möts vi vid målrakan och springer in med båda två!

Vid starten

Adam skulle börja i jouletten, han hade varit med förra året också och klappade i frisk takt händerna från början och tyckte vi skulle öka. Jag och Kalle joggade ungefär från Grönsta till startområdet som uppjogg och för att känna hur den kändes att springa med. Då starten redan gått körde vi en flygande start och såg sista löparen ca 150m framför.

Kalle fram, Adam i tronen och jag bakom!

Vi var ett gäng på 9 löpare som i farten byter av varandra. I början blev det snabba byten då vi ville lära oss att byta på ett smart sätt och alla skulle få känna på hur det kändes, några hade sprungit förut och några var som mig, debutant.

Adam fortsatte att klappa händerna när vi snart började komma ikapp folk, han var mer peppad än någon annan, vi insåg snabbt att vi behövde ha 1-2 löpare som sprang framför de som drar för att få fri väg med jouletten. "HÅLL TILL HÖGER, ADAM KOMMER". Många sådana rop hördes från oss och vi fick massor av hejarop å applåder tillbaka, både från löpare och publik, roligt!

Det gick bra, det gick snabbt...lite för snabbt kanske, vi märkte att vi ångade på bra och hade ett snitt på 4.59min/km mellan 1.3 (Stockby) och 6km (Ekolmsnäs).



Vi sänkte medvetet tempo något och vid 8km blev det byte i jouletten.
Adam fick en paus och nu fick Teo ta plats i tronen! Efter ca 10min gav vi oss iväg igen och hade ett lägre tempo.
Allt gick bra och vi sprang förbi en del igen som passerat oss medan vårt byte och paus. Mestadels låg vi till vänster och sprang på. 10km skylten flög förbi, vid vätskan där stod jag och drack när de andra började köra på så det fick bli att rusa ikapp dem och då kände jag att de verkligen ångar på igen :)

Vid bytet, vi posar framför flera kameror!

15km passerades och glädjen var fortfarande enorm, "HÅLL HÖGER, TEO KOMMER" Man vet inte riktigt vad andra tänker när man hör någon (jag bla.) vråla bakom en. Men alla flyttade sig och några såg förvånat bakåt och såg oss. Då spred sig ett leenden och hejarop kom.

Jag såg att Teo njöt nedför när det gick undan, han log brett å det var så härligt att se. Vi närmade oss 20km och nu började alla få lite slitna kroppar. Det är tungt att springa bakom eller framför jouletten och inte kunna använda armarna utan få springa på ett ovant sätt.

Teo i tronen!

Genom folkhavet vid depån och vi nådde fram till nästa byte, Teo skulle nu få vila och sedan möta oss vid målrakan för att springa gemensamt in i mål!

Adam satt nu i tronen igen och började klappa händerna, han ville iväg så vi började springa igen. Direkt efter depån vid 20km kommer en backe och vi gjorde som vi gjort i alla brantare backar, den längst fram var ensam och sedan sätter alla som kan en hand i ryggen på den som är bak och så trycker vi på uppför. Samspel, kämparglöd och glädje = röd tråd genom hela Lidingöloppet!

Jag önskar att det fanns någon som fotat vår väg uppför när vi tryckte på, måste sett roligt ut samtidigt som vi fick lite extra hejarop.

 Allt gick bra, vi brände på fint uppför Abborbacken, den kändes lättare än vanligt, speakern tog ett foto på oss vid toppen och hejade på i högtalarna. Det kändes som km efter km kapades rätt snabbt och när vi kom till sista vätskan ca 3km innan mål så tyckte jag att vi inte behövde någon vätska utan vi sänkte tempot något och körde vidare. Det blev ett litet missförstånd så några stannade och drack och fick springa ikapp...inte så skönt att behöva jaga efter 27km :)

Mitt ben efter några dagar, liknande
på arm, axel och rumpan, oskönt att
glida på gruset! :)

Karins backe gick också bra...snart framme...lite nedför kvar bara, någon skriker 900m...700m....500m...kvar, en bråkdel av en sekund känner jag att jag tar ett för långt steg, slår i hälen i Adams fotstöd, benet viker sig och jag faller...i fallet känns det som evigheter då jag försöker hålla upp jouletten så den inte ska välta, Kalle (tror jag) där bak reagerar snabbt och rätar upp allt, på något sätt viker sig mitt ben under mig men jag glider på gruset så att jag typ sitter ned med benen fram när fallet är klart...kollar bakåt, Adam ok, jag är ok, alla är ok...det blir lite förvirring och jag ger klartecken att jag ska resa mig...kommer inte upp. För första gången krampar mina ben så jag inte kan resa mig upp, till slut fick två st dra upp mig på raka ben...fick lite benmassage och så började jag jogga smått...krampen släppte lite! Ingen idé att stå stilla för då blir det bara värre...allt som allt tog detta kanske 2minuter...sedan var vi på väg, joggandes!

Grönsta gärde öppnar upp sig och vi ser Teo vänta, vi springer dit och växlar lite ord, Viktor, glädjeknuffs grundare tar lite foton och vi börjar sedan springa mot mål. Över mållinjen rullar vi och kommer in på härliga 3h 25min!

Grönsta...målrakan!

Teo och Adam får sina medaljer och vi med, vilken upplevelse! Känner inte av mina ben alls utan det är en härlig känsla som går genom kroppen.

Ett oförglömligt Lidingölopp på många sett, jag kände ingen motgång under loppet, banan kändes lättare och roligare än tidigare, jag fick min första riktiga kramp i båda benen samtidigt, jag har fått äran att ge två fantastiska grabbar en upplevelse som jag hoppas att de vill göra igen!
Jag kommer garanterat göra detta igen!!!

Lidingö 50 år, mitt 6:e LL.

TACK MEDLÖPARE, GLÄDJEKNUFF, ADAM & TEO, FÖRÄLDRAR & ASSISTENT, PUBLIK OCH ÖVRIGA LÖPARE PÅ LIDINGÖ SOM PEPPADE OSS LÄNGS VÄGEN!

Bästa glädjeknuffsgänget!

Kvällstävling igår, morgonträning idag

Woho, pannlampa!

I onsdags var det backträning med TNT, jag höll i Bas/Medelgruppen och vi körde lite liknande som på ÖIP med löpskolning, dock nu i grusbacke, 10 x trailbacke med tekniktänk, 5 x brant grusbacke med tekniktänk för att sedan ha en lugnare jogg till botten av HBB där vi hade stafett i backen till vänster om liften.
Eftersom vi var en man kort i ena laget fick jag hoppa in, riktigt kul och starkt jobbat av alla! :) Träningen är 19-20 så det blev pannlampa på när vi körde nedjogg i skogen!


Torsdag - Rudan Night Trail

En tävling som jag sett på facebook. Loppet hade en reflexbana, var ca 6km och kuperad teknisk terräng. Det var riktigt roligt lopp med knixiga svängar, upp och ned så man hann aldrig riktigt få in ett bra löpsteg. Trevligt folk som ordnade och sprang, bra arrangemang!

Det gick inte riktigt som planerat, fastande bakom en person nästan hela loppet och hamnade i ett bekvämtempo där jag bara sprang efter och tyckte det var rätt skönt. Efter 5km tog jag iaf tag i mig själv och tryckte på och fick lucka direkt, varför hade jag inte sprungit på tidigare?

Kände att det absolut fanns krafter kvar när ja kom imål. Jag hamnade ungefär i mitten av resultatlistan, tror det var plats 14 av 26 på tiden 35.31.
Något besviken på mig själv men samtidigt var det en rolig tävling och himla skön bana så jag ska inte klaga!

Dimmigt på parkeringen vid jobbet

Fredagsrus - Ursvik 12km

Dagens kläder :)

Morgondimman gjorde att trafiken gick långsamt vilket gjorde att jag blev lite försenad men till slut var jag framme. Tanken var att vi skulle springa 15km (Extremen) men det blev som sagt närmare 12km istället.
Vi sprang 1km innan vi kom upp på toppen av branten som är efter 4 km på extremebanan och fortsatte efter de svartvita skyltarna. Vi tog det rätt så lugnt i början, jag var rätt stel i vaden efter igår men det försvann efter någon km. Dagg på träd och på spindelnäten i blåbärsrisen, dimma smyger över ängarna, det är vackert att springa på morgonen och det var ca 11 grader varmt så T-shirt och shorts var morgonens klädsel.

Jag tog rygg på kollegan och när vi kom till 10km skylten på extremen hade det gått 35 minuter, det hade varit ett lagom tempo att börja i och vi hade avverkat ca 6.6km, nu dags för sista 5 innan korta nedjoggen.
Kände mig lite trött i benen men tryckte på lite extra och vi fick upp farten några snäpp, efter ett tag gick det ännu snabbare, fötterna smattrade på i nedförsbacken och jag hade ett bra klipp i benen uppför och lyckades återhämta mig på platten med längre löpsteg. Det kändes bra!

Vid 3km kvar finns det 3 backar som är sega, vid 2km 2st och vid 1km 1st...bra sätt att räkna ned förutom andra knixar som man får som "bonus". Vi älgade på bra och sista km gick under 4.30min/km och kroppen hade gått från segläge till snabbläge på ett bra sätt!

59.20 klockade vi in oss på när vi kom imål och då hade vi tagit sista 5 på under 25min iaf. Totalt till dess hade vi 11.6km i ryggen och så joggade vi de sista hundra metrarna till jobbet som nedjogg innan det blev dusch + frukost nr 2.

Maxim, fick från halvmaran, fralla från kylen på jobbet och en latte blev frukost nr. 2
Visst är mitt skrivbord kliniskt rent!

Nu till helgen blir det iväg söderut sisådär en 17 mil för att lära sig snickra och hjälpa fina vänner med deras hus som de bygger :)

Täby Extreme Challange, nu antar vi distansen 200miles!

Vi som arbetar med Täby Extreme Challange, TEC, kände att det återigen var dags för något nytt, vi valde dock att inte lägga in en kortare distans utan varför inte dubbla den långa?

200miles lyder den numera längsta distansen, en distans som vi är ensamma om i Sverige att  ha på tävling, som tredje land i Europa och som 9onde i världen får vi nu se TEC som ännu mer unikt!

Vem springer 322km??? Det kan låta sjukt långt...det är sjukt långt men de 15 platser vi hade tog slut på ett fåtal timmar! 

100miles, 50miles dag och 50miles natt finns det fortfarande platser kvar att anmäla sig till HÄR.

För att se startlista, tryck HÄR.

Det är en ära att få träffa alla dessa ultrahjältar, lära känna dem och vara med under deras äventyr!

Vill du ha chansen att hjälpa till under detta fantastiska arrangemang som är 17-19april i Täby?? Gå in på hemsidan och skicka in att du vill vara funktionär! 

Vill du springa med några av dessa ultralöpare men tycker att 80km är för långt men du kan tänka dig att springa 10km eller kanske 20km? 

Anmäl dig då som pacer via hemsidan och var farthållare/draghjälp till en ultralöpare! 

Det var såhär jag fastnade i ultravärlden, som pacer på TEC för 4 år sedan!

Backtisdag med TNT

Denna veckan är det backe på schemat. Eftersom jag sprang halvmaran så avstod jag från hård kvalité på asfalten. 

Själva träningen började från jobbet, jag var tvungen att hämta bilen i Solna så hade 4.5km löpning på 22 min, det blev inte 22 min utan kanske 26 min för jag var tvungen att stanna och kolla kartan samt ringa och säga att jag blev någon minut sen pga förvirring :) 

Men tanken var inte att jag skulle sprungit utan fått en lånecykel, men det var punka och istället för buss så kan man ju alltid springa!

Uppvärmd efter trots allt kuperad uppjogg körde jag till Östermalms IP och precis när jag skulle ut på uppjogg 2 kom Miranda och jag började prata med henne istället vilket är så trevligt att jag struntar i uppjogg 2! :) 

Trailbacke x 10

Jag får ett supertajt fint ledarlinne, vi samlar upp alla glada TNT'are och delar in oss i grupper, Intro, Bas, Medel och Tuff. Jag har hand om bas denna dag och har funderat ut ett pass som jag kom att ändra lite under passets gång. 

Tema backe som jag sa, vi hade en uppjogg av blandade inslag i några minuter för att sedan ha lite genomgång av del 1 - terrängbacke. Jag gav några tips och så hade vi löpskolning på en smal stig innan kort stretch för att sedan börja själva passet. 

10 x trailbacke upp till mig (20-30m) och vänd, jogga ned långsamt - hitta nya vägar upp varje gång för att inte vänja sig vid samma väg. Hela tiden ha tänk på tekniken. 

En kortare mellanjogg till nästa äventyr vilket innebar "spurtförbikö". Den som är längst bak springer om alla och lägger sig först, kön rör sig hela tiden framåt. Vi gjorde denna x 2 då backen tog slut men i och med detta så hittade jag en bra kort, lite brantare backe som jag hade nästa övning i. 

5 x grusbacke, orka hela vägen upp och ca 20m extra när det planar ut. Det för att man psykologiskt inte ska känna "va skönt att backen tar slut" när man kommer till krönet. Ett lopp slutar sällan efter en backe! Även här skulle man tänka på att ha koll på tekniken även om jag manade på att det skulle gå lite snabbare. 

Tävling - eftersom jag gillar tävlingar och det var 8 löpare med så delade de in sig i 2 lag, jag hade nu hittat en något flackare men längre backe (50m) som de skulle köra stafett i - upp och ner med en high five som växling. Tänk ös - mindre fokus på teknik.

Vilka kämpar, de satsade allt, riktigt härligt att se!

Alla som var med ikväll!

Sedan blev det en lite längre nedjogg eftersom vi hade några minuter extra, vi tog en sista trappövning innan vi körde gruppbild á la TNT. Snabba steg uppför - korta trappsteg, längre steg uppför trappsteg.

Ikväll är det backe igen men nu i Hammarbybacken! Vi får se vad jag smider för planer till ikväll!

Ofrivillig träning innan träning?

Idag har jag lämnat in bilen för vindrutsbyte, jag hade bokat en lånecykel men denna hade nu punktering när jag kom dit, jag fick skjuts tillbaka till jobbet iaf.

Nu så ringer de och hade ingen möjlighet att hämta mig utan jag kommer få ta mig dit själv, det blir alltså en uppvärmningsjogg på 4.5km från jobbet för att hämta bilen på Carglass i Solna, köa till ÖIP och därefter ha träning...inte optimalt men det blir trots allt ingen kvalité för mig idag utan jag ska hålla i ett skogspass inriktat mot backe!

Imorgon blir det HBB backpass och på torsdag blir det en kortare 6km tävling med årspremiär för reflexspår i Rudan, Haninge! 

DN Stockholm Halvmarathon - Uppdrag farthållare 1h 50min

När jag närmade mig avfarten mot city såg jag på håll att det var stopp, svängde istället ned mot söder och hittade en parkeringsplats vid Östgötagatan. Snabb koll vad jag behövde ha med mig och sedan sprang jag vidare mot tunnelbanan.

Jag hade lite flyt för tunnelbanan kom direkt och jag tog mig längst fram, varför ska tiden alltid gå snabbt när man är i tunnelbanan och man har bråttom? Det känns som om dörrarna stängs extra långsamt! 

Ut vid Centralen, upp vid Sergels torg och det här skulle bli min uppvärmning, sicksacka bland folk nedför hamngatan, springer på cykelvägen utan att vara i vägen och sedan in i Kungsträdgården och upp vid Gustav Adolfs Torg. Där hämtar jag andan i några sek innan jag kommer fram till farthållartältet 10 min innan start!
På med camelbacke med flagga, av med T-shirt, på med farthållarT-shirt, på med chip (tack Peter som hjälpte mig), drick några klunkar, få ballongen av Peter och sedan iväg mot startfålla D! 

Vi får direkt frågor vilket tempo vi kommer hålla och om vi klockar från vår passage av startlinjen eller startskottet. 

Vi svarar att vi kommer hålla 5.10-5.12 min/km i snitt men i början kan det gå något snabbare pga att det går långsammare i starten och det är från startskottet (bruttotiden) 

vi har 1h 50 min på oss. 

Bitvis i början hämtade vi ikapp tiden något för snabbt men då vi hade koll hängde de runtom med oss.

Kilometrarna flyger iväg tycker jag, i onsdags kunde jag för första gången gå nedför i trappor utan att hålla mig i räcket efter Tromsö Skyrace men gick iaf bra att jogga lätt, i torsdags kändes det i benen men det gick bra att springa. Idag kändes det fjäderlätt!

Efter några kilometer kollar jag runt mig och det är många som finns runt oss, det är många som vill komma mot vår tid.

Jag blir förvånad när vi passerar 10km skylten och tänker att det här va ju ett bra långpasstempo och nötte vidare, vips så fick jag lite hejarop längs vägen och jag tackar dessa personer i slutet :)

När man möte de som snart är i mål, vi har sprungit 13km drygt och de som är på gång in i mål har sprungit 20km +, där såg jag massor av mina FK Studentvänner och hejade på den extra mycket! Kul och se att man har så  duktiga löpare i klubben :)

14km passerades och jag njöt av farten, det här är livet, att kunna löpa utan problem eller skavanker, fint väder, trevligt folk som springer runt en och hejar på från sidorna. Allt kändes lätt!

De sista kilometrarna kantades av pepp och positiva kommentarer, visst får man höra lite när man kommer ikapp de som inte riktigt vill att man ska ha kommit ikapp men de flesta säger det med glimten i ögat och jag peppar dem att fortsätta vara starka!

Jag klockas in på 1:50:00 och slutade på plats 4000, kan det bli mer perfekt? :)

När vi springer sista kilometern känner man att nu vill benen dra på men det blir ingen spurt idag, jag och min farthållarkollega Peter, som för övrigt var väldigt bra farthållarkollega att springa med, sprang baklänges och drog igång publiken och skrek på löpare som gav sitt allra sista in i mål!

Uppdrag slutfört! 

Medalj, påse med giveaways och lite annat smått och gott fick jag innan jag gick mot tunnelbanan...skönt med ett perfekt långpass. Det här bådar gott inför min satsning mot halvmarathon i Amsterdam i mitten av oktober!

/David