En lång berättelse om ett långt lopp

Jag klarade det, TEC 50 miles - CHECK

Den tävling jag själv är med arrangerar som en av två tävlingsledare och kom i kontakt med första gången 2011.
Då var jag pacer (hjälplöpare) till en kille som jag inte kände, jag joggade/sprang/gick med honom hela natten, totalt 4 varv. Det gjorde att jag tog steget ett halvår senare då min ultradebut blev SUM 50km (Södermanlands Ultra Marathon).

Redan då hade jag pratat med dåvarande aktiva TEC-fixare och det var klart att jag och Jonas skulle bli tävlingsledare och arrangera TEC 2012.
Det året jobbade jag som funktionär hela loppet, det var nyttigt och man lär sig mycket genom att vara funktionär. Framför allt så får man känna värmen som finns bland ultralöparna och publiken. Man skulle kunna säga ultrapublik för många står och hejjar fram sina vänner, nära och kära väldigt många timmar.
Efter ett lyckat 2012 fortsatte vi med planerna för 2013. TEC 2013 skulle bli lite annorlunda, vi skulle försöka göra det lite större och lite logistiskt bättre för löparna med väskor etc.

Bra planerat med hyrtält!

Vi hyrde ett tält på ca 10x15 m som så att löparna skulle kunna förvara sina saker under samma tak som vi hade mat och vätskekontrollen och att de skulle springa genom tältet. Det var väldigt lyckat och uppskattat, speciellt eftersom det regnade innan starten så då kunde alla hålla sig någorlunda torra.

Förberedelser, nya TEC-flaggor sätts upp
Foto: Maria Thomsen (länk till hennes blogg) 

Vi informerar några saker precis innan start, pulsen stiger
Foto: Maria Thomsen (länk till hennes blogg) 

TEC 2013 blev annorlunda även för att jag rätt så sent bestämde mig för att springa. Jag hade fått ok på att jag ens gav mig ut i spåret av Maria och Jonas.
När starten gick så tror jag inte att jag riktigt hängde med på att jag skulle springa, mina små krämpor och allt var som bortblåsta och jag fick snabbt sällskap med en väldigt trevlig dansk löpare. Medan vi sprang pratade vi en del och km på km flög iväg.
Som vanligt öppnade jag i ett bra tempo och på andra varvet drog jag iväg och fick en lucka bakåt. Det kändes bra i kroppen och benen.

Min 50miles frukost innan tävlingen

Efter femte milen kände jag att jag hade ätit och druckit för lite vid kontrollen. Jag hade hittills vid varje varvning tagit en halv näve russin och två muggar Hammer Perpetuem. Jag stannade och åt pasta med köttbullar, satte mig ned och bytte om till torra kläder, satte på mig min camelback, drack mycket vatten och tack vare att jag "fastande" lite i kontrollen så flög tiden iväg men efter det var jag pigg igen och jag var inte snurrig längre. Det gjorde ingenting att jag gick från top tio plats till längre bak i listan, jag skulle ta mig runt och njuta, inte plågas!

Energidryck för långdistanslöpning
Foto: Maria Thomsen (länk till hennes blogg) 

De sista 30km gick jättebra, "från och med nu, efter 50km så slår jag mitt egna distansrekord, för varje steg så springer jag längre än jag någonsin gjort tidigare!" var mina tankar.
Jag fick en glad överraskning när jag såg min sambo och hennes föräldrar när jag kommer in efter varv 5. Jag måste sett förvånad ut för det var helt oväntat! När jag kom in i tältet så mötte jag min tävlingsledarkollega Jonas som varit inne i kontrollen någon minut, han sa att vinnaren på 50miles snart kommer så jag stannade för att vänta in honom och dela ut pris så Jonas kunde fortsätta ut i spåret.
Vinnaren, en talangfull 24årig ultralöpare från Gävle sprang in på 6h 46minuter, imponerande!

Målgången efter några varv...den blev värre med tiden
Foto: Maria Thomsen (länk till hennes blogg) 

Jag gav mig ut på mina två sista varv och det kändes bra, stelt men riktigt bra! Jag gick en del uppför men inte överallt, det kändes nästan värre att gå uppför än att springa uppför för mig så när jag vid sista kontrollen begav mig ut så bestämde jag mig för att nu är det bara att köra på. Spring, njut och räkna ner kilometrarna!

Jag sprang på rätt bra om man får säga det själv för att vara efter sju mil. Mötande hejade, applåderade och vissa personer hade ställt vattenglas eller varm saft på bord utan för sina hus för att stötta alla löpare...det sista varvet var njutbart trots att jag bara ville sluta springa, jag ville äta och få på mig torra kläder!

Inne i lite värme direkt efter målgång

In i mål kom jag på 9h 04min 40sek! Vilken känsla, det var härligt och det mottagande man fick av alla när man kom in i tältet var ju underbart! TACK

Efter lite massage och ombyte av kläder gick jag ut och hjälpte till i kontrollen till 03, det var strax efter att 100milesvinnaren hade passerat mållinjen, 16h 57min, starkt jobbat! Jag sov inte så gott som man kan tro för när man ska vända sig i sömnen gjorde det ont i mina stela ben så jag vaknade och att försöka hitta en skön ställning att sova i var svårt, lyckades iaf få ihop det till 4h sömn. Sedan väntade dusch och hotellfrukost innan jag gick upp och fortsatte att hjälpa till i kontrollen. När det blev färre löpare ute i spåret så började vi att städa och rensa upp.
Vår sista TEC löpare kom imål efter 29h 36min, Chris MAK från Hongkong, han hade rest hit endast för att springa detta lopp, häftigt om ni frågar mig!

Man har det riktigt roligt när man jobbar i kontrollen med andra underbara funkisar!
Foto: Maria Thomsen (länk till hennes blogg)

Vid 16.30 lämnade jag Ensta Krog för denna gång, glad över en lyckad tävling och stel av lycka för att jag tog mig runt 50miles!!
Det är så att jag blir tårögd när jag tänker på hur omtyckt den här tävlingen verkligen är av alla!

Som slutord på min långa berättelse så vill jag tacka ALLA som stöttat och hjälpt till med TEC. Alla funktionärer, pacers, ni runtom på banan som supportat och ställt fram saker som vatten, saft, våfflor till löparna.
Ni som kommer och frågar om tävlingen när den är igång och inte tror på svaret ni får och brister ut i skratt eller förvåning med frågan, "kan man verkligen springa så långt?"

Äntligen hemma, plaketten för att ha sprungit 50 miles!

Alla ni ultralöpare som kommer och springer är förebilder för mig inom ultralöpning, fortsätt spring så ses vi på TEC 2014!

Med varm ultrahälsning
David