1.43.43

Hej.

I helgen var det dags för mitt livs första halvmara och Göteborgsvarv! 1.43.43 blev min tid och jag hade som mål 1.40 vilket gör mig lite besviken men ni kan läsa nedan varför det blev så. Jag får helt enkelt komma tillbaka till denna superba tävling nästa år!


Jag och Mickis åkte till Göteborg i fredags och kom fram vid 21.00. E & M som vi bodde oss hade ordnat med färska räkor och bubbel alltså en perfekt uppladdning!

Lördagsmorgonen kom och det blev uthämtning av startnummer samt genomgång av mässan. Letar för närvarande lättare skor till tävlingar och hittade ett par sköna Asics men köpte dem inte, ska testa lite mer på löplabbet nästa helg.
Det är ju alltid lite segt att vänta men jag var glad att jag hade seedat mig så jag startade i startgrupp 3. Stod längst fram vid repet så förutsättningarna att slippa trängsel vid start var toppen.

Nedräkning och så PANG! Jag rusade iväg och var förvånad att jag väl låg bland top 5 i startgruppen några hundra meter. Första km kändes helt ok men när jag passerat en km så sa det PANG igen, min vänstra benhinna började göra ont, såklart så tänkte jag INTE NU! Men det blev bara värre och värre, försökte ändra löpsteg och hittade väl ett halvbra men det brände otroligt mycket, men det blev ännu värre när jag i nerförsbackarna kände att knävecket började knyta sig, krampkänning...varför nu???

Smärtan i benhinnan och hoppen i knävecken fortsatte men jag skulle absolut inte ge upp! Aldrig att jag åker hit för att bryta! Jag kämpade på och kände att jag fick börja halta mig fram bitvis och det gick segt framåt.

När jag hade passerat 15km så började det släppa, eller snarare domna bort för det gjorde så ont så då tänkte jag, nu kör jag tills jag faller ihop!
Jag tryckte på mer i löpsteget och började passera löpare. Vid 19km så stod Mickis m.fl och hejade på vilket gav mig en extra boost!

Sista km gav jag allt, så ont och så andfådd har jag aldrig varit.
Det var ren lycka när jag passerade mållinjen samtidigt som smärtan i benet kom tillbaka, jag kunde inte stå upp så fick luta mig mot ett stängsel, aldrig känt sådan smärta och jag kunde inte röra benet eller stödja på det samt att det började svullna upp direkt.

Det tog mig ca 30 min att hoppa fram till närmsta spårvagn som var strax utanför målområdet. Sedan så mötte jag en man på väg från spårvagnen till lägenheten och hade medaljen under tröjan och kom haltandes. "Har du brutit?" - "Nej, jag är på väg hem nu, ja tog mig runt iaf!" "Ahaa, du ser ju ut att ha ont så hårt kämpat, grattis!" Ja, goa å trevliga göteborgare som berömmer en bara sådär :)

Väl i lägenheten blev jag omhändertagen som bara den, mer bubbel, chokladcroissant, chokladkaka, vatten, is på benet och hjälp på med strumpor eftersom det gjorde för ont att ta på dem själv.
Under kvällen så blev det lite bättre, vet inte om det brodde på vinet kanske hehe.

Trots allt så är jag nöjd då jag inser att 1.43.43 är en bra tid, speciellt då jag hade så mycket problem som jag hade. Men nästa år vill jag vara helt frisk och nå mitt mål under 1.40h.

Nu är vi iaf tillbaka i Sthlm och benet känns lite bättre men gör fortfarande ont när jag går. Får väl ta några rehabdagar och se hur det går. Nästa vecka är det ju Xtreme Running igen och det skulle jag vilja vara med på. Men ett friskt ben är viktigare, fler tävlingar kommer!

Tack Göteborg för ett fantastiskt arrangemang och såklart Mickis, Emma å Mattias samt alla som va med på middagen och alla vänner som sprang!

Vi ses nästa år :)