Skövde 6h

Efter att jag kom till hotellet, Prisma, i Skövde tog jag det lugnt, hängde på ett gäng ut på middag och fick åt en god kebabtallrik.
Lagom uppvärmning sådär kvällen innan men när vi kom tillbaka så var det dags för min traditionsenliga uppladdning, två öl innan sovdags dagen innan tävling! Gick tillbaka vid 22 tiden till rummet för att se på lite TV innan jag skulle sova.

Av någon anledning hade jag svårt att somna så det blev kanske bara 5-6h sömn eftersom jag vaknade 06.30 och kunde inte somna om.
Försökte dra mig så att jag ändå inte var jättetrött, tog en dusch, åt endast en macka och vattenmelon samt drack två glas juice till frukost. Kanske inte optimalt innan ett 6h lopp men jag var inte hungrig.

Starten gick 10.00 och det stod 202 förväntansfulla löpare på gångvägen och en 1483 meter lång bana väntade.
Första 15 km hade jag sällskap och pratade, när sedan Jonas drog ifrån så började jag segna lite, strax innan 30 km bestämde jag mig för att gå någon runda och det började verka i ena hälsenan. Nästa varv tog jag det tyngre beslutet att vila lite för att inte ha för ont i hälsenorna, tog på mig jackan och bara stod still några minuter, äta lite och dricka. Gav mig ut på ännu ett varv, nu gjorde det inte lika ont och klockan hade passerat 3h.

Nu ville jag bara komma till ett marathon så jag gå/gick/skubbade fram långsamt längs banan och räknade ned varv till maragränsen. Trots min missade tid hade jag ju 96 minuter över när jag nått maragränsen. Jag bestämde mig för att klara 9 varv till, jag ville över 55km. Småjoggandes började jag komma in i löpningen igen, nu var det mest stumma ben men jag skulle dessa 9 varv.
Jag slöt mig mer och mer i mina tankar och letade motivation att springa, försöka ignorera att det gjorde ont och att jag var stel.

Det gick rätt så bra och jag matade på och bestämde att jag skulle dricka efter 5 varv och sedan efter 4 varv då jag klarat mitt mål. En härlig känsla blev det när jag sprang förbi tidtagningsmattan och kommit längre än 55km och hade fortfarande 6 min till godo, det blev ytterligare 1km.

Totalt kom jag 56,57km!

Jag nådde alltså mitt minsta mål vilket jag är nöjd med under förutsättningarna - i stort sett utan träning sedan månader tillbaka - hälseneinflammation i båda hälsenorna mm.

Ultralöpare är ett underbart släkte som hejar på oavsett om man är snabbare eller långsammare, vi stödjer varandra genom hela loppet. De som tyvärr var tvugna att gå av pga skador stannade kvar och hejade på!

På kvällen hade vi en trevlig middag och barhäng vid melodifestivalen, vissa var mer intresserade än oss andra hehe
Mycket trevligt folk, enormt härlig stämning och mycket ultrasnack!

Det är så att man längtar till TEC i april!!!

Tack Team Ultrasweden och alla andra involverade, löpare och påhejjare :)