måndag 27 oktober 2014

Halv kapacitet - halv marasträcka

För ca en vecka sedan ställde jag mig på startlinjen på Amsterdam halvmaraton, jag hade gått/uppvärmningsjoggat från Hotellet i centrum, en sträcka på ca 5km.
Det kändes bra, bara stuffade på, hade tid på mig om än inte så mycket. Kom till Vondelpark där marathonlöparna sprang förbi...3km kvar hade de och jag skulle springa bredvid nästan hela vägen. Joggade, hejjade på lite från sidan av mittgången. Knöt fast min tröja på ett stängsel och gick in i min startfålla...

Kände mig fortfarande pigg men kanske lite stel så jag streachade lite. Jag var långt bak i startfållan men det var ok, det var medvetet val för att jag inte ville dras med från början.

Starten gick och som tur var är det bred väg så det blev inte alltför trångt. Det är ju trots allt 21.1km att komma om folk eller bli omsprungen på.
Jag passerade många och stegen var lätta, första 5km var inga konstigheter, kändes bra och enligt plan på ca 23 minuter...mellan kilometer 5-6 hände något. Svårt att beskriva men jag kände hur överkroppen blev spänd och lungorna begränsades...farten saktades ned automatiskt och jag försökte trycka ned luft i lungorna men det gick inte något vidare.
8-9km in så var det som värst. Jag kunde inte pressa på något, benen kändes bra, kroppen pigg men luften ville inte komma in. Tänk att man drar ett långsamt djupt andetag, räkna hur många sekunder det tar...jag kunde ta 1,5 sekunders andetag och sen tog det stopp och med den låga hastigheten jag hade blev det som vanlig gåansträngning, trots det kunde jag inte andas ordentligt.

Det korta flåsandet gjorde det extra jobbigt att ha bra hållning och koncentrera sig på löpningen. Vid 10km och vätskedepån  så ställde jag mig bredvid och försökte trycka in luft, passade på att dricka lite vatten och sportdryck för att få i mig socker.

Mentalt så hade jag insett för några km sedan att något pers skulle det inte bli, ingen tid under 1.40 heller, kanske nytt personsämsta?

Jag fortsatte att ta mig framåt, nu långsammare än uppjoggen och jag såg hur ALLA sprang förbi mig.

Vid 12km så släppte det lite och nu kunde jag få in lite mer luft, ta lite längre steg, trycka till lite mer...

Jag började passera folk igen och nu tappade jag inte lika mycket som förut, jag såg varje km som en vinst och visste ju att jag skulle imål, frågan vara bra när jag skulle komma i mål. När det är ca 4-5km kvar börjar det bli mer folk igen längs banan och det blir återigen mer trevligt lopp. Industriområdet är inte så roligt.

Mina vänner R, E och A hejade på precis innan Vondelpark, tack för supporten, den satt fint i själen :)

I Vondelpark så var det fullt med folk och DJ's som spelade musik så man kände sig bra, men vid 19km i slutet av parken slår det till igen, andningen tar stopp och jag måste sakta ned.

Det är så frustrerande och jag känner att min kropp är pigg men andningen sätter stopp. 1,5km kvar och där står gänget från klubben och hejar och vrålar! Sådana härliga klubbare som hejjar och tyvärr själva var sjuka så de inte kunde springa.
Jag rultar fram den sista km och bara känner att det ska bli skönt att kunna andas igen, jag kan inte ens spurta de sista 500m eller de sista 100m...det tar bara stopp i lungorna så en fartökning är omöjlig.

Kommer imål på 1.49 och 15min över pers, inte bra någonstans eller som förväntat men jag tröstar mig med att många har som drömmål över att komma under 1.50 och jag gjorde det med stor minskning av min lungkapacitet.

Det var kämpigt men det var aldrig så att jag blev rädd för hälsan, lösningen blev ju att sakta ned då låg ansträgning var ok.

Benen var fräscha och jag var inte så trött, men hungrig såklart. Jag gick tillbaka samma 5-6km som jag kom tidigare men dröjde mig kvar vid Vondelpark lite och hejade på de kämparna som var i slutet, de som kämpade för att komma runt.

Väl tillbaka till hotellet väntade R och efter lite dusch och några min vila gick vi ut för att äta och ta en öl.

Dålig dag kan tänkas men jag kände och hade ont i bröstet några dagar efteråt med, snabbt trött och seg. Har inte orkat springa sedan dess men ikväll är det dags igen. Ut och få några skogskm!

Får se fram emot nästa lopp istället, vilket det nu blir :)




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar