Stockholm marathondebut - CHECK (lång historia för långt lopp)

Godkväll!

Ja nu har man sprungit Stockholm marthon också, det blev en premiär som gick mycket bättre än väntat!

Hämtade nummerlappen på Östermalms IP

"Som vanligt" dagen innan så laddade jag med en styrketår, en för varje ben efter att jag hämtat nummerlappen. En stor stark till maten som åts med sambo och vän på Vau de ville på Norrmalmstrog. Där åt alla varsin Moulle frites, långt ifrån Akkurats musslor, dessa var överkokta och det var inte riktigt god marinad heller, vart var grädden liksom?? 3 av 10 i betyg!
Därefter gick vi till T-bar (hotell Diplomats uteservering) och där tog jag ett glas rosé som var riktigt bra. Men vi kunde inte beställa in efterrätt för att vi satt i bardelen, där gällde bara barmenyn och där fanns ju inga efterrätter utan bara större rätter tyvärr så vi åt lite mandlar och de andra tog en till drink å jag gick över till ett glas vatten.
Jag somnade redan 23 igår och vaknade inte förrän 09 idag, riktigt utvilad. Till frukost blev det två äggmackor och lite vatten, i övrigt inget mer ätbart innan start. Jag åkte in till stan vid halv 11 för jag ville inte stå och trampa vid starten som gick klockan 12. Jag hade linne, shorts, solglasögon och mina nya skor (Skechers GORUN) som jag sprungit 2ggr i och öst beröm över här på bloggen...det slutar inte här :)

Zeta bjöd på Pastaparty, något som jag tyvärr inte hann med

Det satte sig en lite äldre herre vid mig som också skulle springa och vi började prata och sällskapa hela vägen tills jag skulle lägga in min ryggsäck i klädfållan. Vi önskade varann lycka till och jag försökte leta efter några jag skulle träffa men lyckades ej hitta någon jag kände.
Mitt mål på debuten var väl någonstans runt 3.30 eller 3.40, i bästa fall.

Med ca 20 min kvar så jag vandrade in i startfållan D men bara 50m in så gick jag ur för där var en liten skogsväg där jag såg min chans att värma upp lite. Det började bra med lite små korta ruscher, sedan trampade jag såklart snett i en grop vilket gjorde rätt ont. Men jag försökte att inte tänka på det utan gjorde lite stretchövningar innan jag gick in i startfållan. 

Ingång för grupp D, start 12.00

Jag gick rakt igenom och insåg att det fanns mer plats att värma upp på, inte själva löpningen i sig utan löpskolning för att mjuka upp benen lite så att de inte får en chock av att hålla på så länge. Sedan började jag röra mig framåt i startledet, minuterna tickade ned och nu återstod en minut...jag måste kissa för jag har druckit massa vatten och jag vägrar stanna längs vägen för att göra det. Så med 10 sekunder till godo innan startskottet gick var jag återigen med i matchen och tog mig framåt längs vänsterkanten. 

LOPPET - the story of Stockholm Marathon
PANG, nu är det bara att köra...och det gick bra faktiskt. Mellan 1-5km så hände inte så mycket, man fick avvakta lite för det var så mycket folk, planera innan när nästa sväng kom vilken sida jag skulle springa på. 

5-10km och 10-15km kändes också bra, på Västerbron sprang jag förbi många, publiken hejjade medan bilar tutade och hejjade på allt vad de hade, det var bra stämning och det kändes som det här skulle bli en bra resa. 10km passerades enligt min klocka på 46.30 men det var tydligen 45.57, alltså snabbt men det kändes bra!

Efter 15km är det inte långt innan man springer förbi stadion och ut på andra varvet, som börjar med en rundtur på Djurgården. Det kändes bra, det första varvet hade gått mycket snabbare än väntat och jag var stark kände jag, jag hade marginal att komma under 3.30.

15-21.1km (halvmara) gick som tidigare, bra flyt i löpningen och mycket rop från publiken, jag klockade halvmaran på 1.36.37 vilket bara är 32sek från mitt pers och ca 5min snabbare än Göteborgsvarvet för två veckor sedan. Benen kändes fina men nu blev det glesare med publik och även fältet hade splittras så man sprang bitvis utan folk tätt inpå.

21.1 - 25km Någon gång kring 24-25km stelnade min högra vad och jag kände att jag var tvungen att sakta ner något, jag har ju inte distanstränat något inför loppet mer än Göteborgsvarvet och visste att mina vader har varit rätt så stela sedan långcyklingen.

25-30km var nog nästan de värsta, tankar började komma om att bryta, hur skulle jag orka med min strulande vad, jag fick sakta ned ännu mer men fick ett litet lyft när jag kom till Strandvägen och Skeppsbron men sedan återkom min svacka när jag kom ut på Södermälarstrand. Här gick det rejält långsamt och jag måste ha blivit passerad av jättemycket folk. Tidigare på Djurgården hade jag sett 3.20's farthållare men de var nu långt borta och jag väntade bara på att 3.30 farthållarna skulle komma närsomhelst. Jag stannade vid två vätskestationer och stod stilla och drack! Jag behövde energi till benen, tog min sista gel vid 30km och segade vidare.

30-35km var lite magiska, när jag kom till 32km så kände jag "Sluta känn efter och kör, det är ju bara en mil kvar, jag har en timme på mig till 3.30, jag ska klara det!". Jag slutade känna efter och hittade lite bra känsla och drog upp farten något, smärtan i vaden hade försvunnit lite efter gel och dryck. Det kanske bara var den extraenergin den behövde. Upp för Västerbron för andra gången, visst är den jobbig men ändå inte hemsk, även denna gång sprang jag om en del och även nedför när jag släppte på lite så benen fick "rulla".

35-40km kändes riktigt bra, jag ökade allteftersom, svepte en sportdryck och en vatten. Snart närmande jag mig 37km och då hade jag sagt till mig själv att öka ytterligare, sagt och gjort så ökade jag tempot och började springa om folk som jag kände igen hade pinnat förbi mig när jag hade det tungt. HA tänkte jag och skuttade vidare, det kändes nu lätt och km-skyltarna passerades. Jag tycker att det är en rätt seg backe från Vasagatan mot Odenplan men sedan blir det snabblöpt igen.

40-42.2km MÅL
Jag sprang förbi många löpare hela tiden, fick hejarop och kände mig stark, jag skulle komma under 3.30. Sedan 32km hade jag knappt kollat på klockan men det kändes riktigt bra. Efter några svängar vid Stadion kommer man in på löparbanorna och det var mycket jublande publik, jag körde på hela vägen till mål och kollade ned på klockan....3.23....vänta nu, kan det stämma?

Denna är jag värd tycker jag allt :)

Nä, utan 3.22.30 blev sluttiden! Galen upphämtning från att ha stått stilla och druckit, hasat mig fram och tankarna snurrade runt att jag skulle bryta...men jag fortsatte, kämpade och gick i mål på en underbart bra debuttid enligt mig!
Jag är stolt och glad att med så lite träning och förberedelse ha sprungit så snabbt på Stockholm Marathon!


Tack för all support längs banan från klubbkamrater, vänner och helt okända! Och såklart stöd från vänner samt familj med sms etc.!!!

// Glad 3.22.30 debutmaralöpare :)