Note to self: Cykla inte 200mil en och en halv vecka innan!
Jag körde en ordentlig uppvärmning och löpskolning, solen gassade och temperaturen gick uppåt och luftfuktigheten hög.
Jag var redo men kände mig lite stel i benen. Starten gick och jag öppnade i väntat tempo, 4.11min/km hörde jag en kille säga vid första km. Jag körde på och tog det lugnt första backarna och som jag anade rusade många för snabbt och under loppet sprang jag om flera av dem.
Efter 5km var det ok men benen ville inte riktigt vara med som jag ville, passerade milen över 46min och redan innan hade jag det på känn. Det fick istället bli ett bra långpass!
Det var riktigt varmt och fick snart veta att termometern hade passerat 30 graderssträcket. Försökte springa i skuggan där det gick och tog en mugg vatten nästan vid varje depå förutom att jag sprang i deras uppsatta duschar. Jag blev så blöt så att nummerlappen slets sönder och fick bli halvt nedstoppad i byxlinningen. Men jag gnetade på, vid Götaplatsen tryckte jag på och det gick lite fortare, jag sprang utan klocka och det skulle få ta den tid som det behövdes.
Trots att jag inte var ett dugg trött utan bara hade stela ben var det en lättnad att se 20km skylten, sista 1.1km gick på 4.36min/km och jag gled in i mål. Väl där såg jag människor som föll ihop och sjukvårdarna jobbade extremt hårt och tog hand om alla som fått vätskebrist. Senare på dagen fick jag höra att det var rusning på sjukhuset och att personalen inte fick gå hem. Ingen ska ha varit allvarligt skadad iaf som tur är!
När jag hade vilat och ätit en kolarem var jag sugen på att springa mer, jag hade ju inte varit så slut som jag hoppades. Jag bestämde mig för att ta en buss mot Götaplatsen för att sparra en kompis men tydligen hade hon sprungit förbi så jag gick till 15km där jag väntade in hennes sambo som startade i en av de sista grupperna.
Jag frågade om han ville ha sällskap de sista 6km och han sa att det var ok att följa med. Det var annorlunda att hänga med på slutet, mindre publik och många som hade det tungt och kämpade hårt mot kramp och värmen, nu var det molnigt men fuktigt.
Vi gick i rask takt och sprang i små intervaller så vi kom om många och jag försökte peppa så gott det gick. Km efter km betade vi av och när vi passerade 20km så hade vi sikte på att komma under 2:45, han ville komma under 3h och den tiden skulle han nu krossa!
De sista 300m drogs farten upp och hand sambo kom också med springandes in på arenan, klockan stannade på 2:41 och det var en grym debut. Han gjorde ett distansrekord på hela 15km!!!
Jag är mäkta imponerad av viljan och beslutsamheten att ta sig runt hela varvet.
Själv hade jag fått lite mer spring i benen och reggade 28.5km inkl. min uppvärmning. När vi kom till lägenheten tog vi oss en välförtjänt öl och sedan mötte vi ett gäng ute på stan och åt pizza samt att jag tog en öl till.
Mätta och glada åkte vi hem och kollade på det sista av Eurovision och åt lite glass. Bra jobbat alla som sprang och tack Göteborgsvarvet för detta år. Nästa år ska jag allt springa snabbare och inte hitta på hyss som långcykling innan :)
Jag fick även veta att jag synts på TV, jag kan iaf inte sett så rolig ut, jag brukar vara rejält fokuserad när jag springer, oavsett tempo.
//David
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar