Tävlingshelgens summering - Söndag

Hässelbyloppets debut, nytt årsbästa trots knäproblem igår?

Efter gårdagens knäont så vaknade jag några gånger i natt, dels för att katten tycker att man ska ha samma dygnsrytm som henne men också för att jag hade ont. Inte lika ont som under tävlingen men lite känningar.
Fram tills jag hade frukost var jag tveksam över hur jag skulle göra, skulle jag chansa och springa eller inte springa alls. Väl i duschen bestämde jag mig för att åka, får jag ont så bryter jag. (Ja, jag duschar alltid innan tävlingar. Man måste ju ha någon märklig tradition :))

Klockan 11.30 kom jag till Hässelby gård,  jag följde folkströmmen mot starten. Det var strålande väder så det blev kortbyxor, T-shirt och min tunna löparjacka som var uppknäppt.
Jag började jogga fram och tillbaka för att verkligen värma upp och känna efter hur knät mår i små rusningar, höga knän och bakåtsparkar.

Det gick bra men det kändes lite tungt i låren efter multisporten igår. Klockan närmade sig 12.10, PANG så gick startskottet och för första gången på ett millopp så rusade jag inte utan hängde med flocken av människor i en bra takt.

Det kändes väldigt bra när jag väl kom igång, den långa uppvärmningen hade hjälpt benen att komma igång och första kilometern passerades strax under 4.30min/km och jag bestämde mig för att försöka hålla samma tempo, inte snabbare, inte långsammare.  Det blev ett nytt årsbästa efter att ha lyckats hämta upp en liten dipp efter 6km.
44min 51sek blev slutresultatet och jag är mycket nöjd med plats 538 av 2060 (Herrar motion),  totalplacering 1204 av 4242 personer, med en snittfart på 4.29min/km! Jag har nog aldrig sprungit så jämnt en hel mil och framförallt trodde jag inte att min kropp skulle kännas så bra efter alla dessa tävlingar.


Till råga på allt blev det nytt banrekord av Musael Temseghen som vann loppet på 29.41. Galet!!!

När jag hade spurtat i mål och stannade till så var jag inte ens andfådd, jag ville springa mer, längre, en konstig men härlig känsla måste jag säga. Det blev bara några hundra meter extra till tunnelbanan och sedan åkte jag hem.
Trots att det kändes så bra ville jag inte belasta mitt knä mer. Nu blir det vila till nästa vecka då jag gör debut på Solsidan runt. Det blir min sista tävling på ett tag och både jag samt min kropp behöver några veckors vila från tävlande och istället få återhämtning och träning.

(Har ont i knät när jag går nedför trappor fortfarande så det är något konstigt efter i 
lördags, inte bara inbillning i morse heller.)